Dagens Nyheter – 22 april 1871, sida 1

genast skulle kunna åter begynna. Men Inez hade ej lust till att dansa mera, hon föregaf att hon var trött. — Kåt oss hellre sätta oss inne i det lilla kabinettet, der jag träffade er, då mni skulle dansa med mig, sade hon till Uffe; der kunna vi ostörda språka med hvarandra -—i tysthet, tillade hon med ett leende. t De gingo åter ditin och togo plats i den lilla: soffun. Uffs visste icke riktigt sjelf, huru det var fatt med honom: han erfor på en gång de mest stridiga känslor, glädje och hopp, mod och försagdhet, outsäglig längtan och outsäglig ångest, det var som hade han befunnit sig på en gång både i eld och i vatten. Han mirkte ett visst uttryck i Inez ögon, som han icke riktigt förstod; dock tycktes det honom vara frågande, det såg ut som väntade hon på ett ord af honom. Och detta ord — ja, Uffe kunde ha kallat himmel och jord till vittnen på sin trofasta, eviga kärlek, men detta ord var det honom omöjligt att få öfver sina lippar — han kunde ha kastat sig till Iney? fötter och försäkrat henne om att han tillbad henne såsom den herrligaste uppenbarelse af skönheten som han någonsin hade sett på denna jord, men han kände lika väl, att det var omöjligt för honom att i minsta mån förändra den ställning, hvari han för ögonblicket satt. Incz såg ännu en stund på honom med denna frågande blick, Uffe kämpade och stred, likasom den som är. bunden