harnesk, så att han hvarken såras eller träffas af döden. Jag har också talat härom med Klemmesen, och han har sagt att han gerna skulle vilja skrifva något i Morgenröden om denna frihetens kamp mot tyranniet och förtrycket. Men Uffe är så löjlig, han har bedt mig för all del öfvertala Klemmesen att afstå derifrån. — Och ändå behöfver Uffe visst inte skämmas för sitt deltagande i striden, sade kaptenen ; jag såg honom vid ett tillfälle slåss med fyra brandvakter på en gång, och alla fyra fingo stryk så att det förslog. — Det vet jag inte af, svarade Uffe; ni har visst förvexlat mig med någon annan. — Nej, det har jag sannerligen inte, dertill äro mina ögon för goda. Jag såg er ganska tydligt: jag hade just kastat en grof och stark brandvakt till marken, då jag fick se er lyfta upp en brandvakt med bvardera handen och slunga dem mot två andra brandvakter, som kommo emot er. Men jag skall säga er, i stridens hetta är man mången gång så upptagen alt man icke sjelf vet hvad man gör, utan man får höra det gedan af sina stridskamrater. Så hände det mig ofta derborta i Buenos Ayres; mer än en gång inträffade det att jag duellerade, och attjag, när duellen var slut, till min öfverraskniog fann att det låg icke ett, utan tre lik på platsen, emedan jag, utan att sjelf veta det, hade dödat både min motständare och hans sekundanter, På samma