Dagens Nyheter – 19 april 1871, sida 1

middagen framkommit med, och hr Bergstedt bugade sig och instämde pligtskyldigast. EHrr Brun, Adelsvärd, von Otter, Lagerberg, von Platen och Heijkensköld förenade six med hr von Ehrenheim. Hr Björnstjerna vidhöll sitt förslag, hvilket fortfarande bestreds afhr HZamilton. UHrr Posse och Nisser instämde i Hamiltonska förslaget. Hr Wallenberg motsatte sig den ändring af de fems reservation, hr Hamilton m. 4. föreslagit, emedan genom denna ändring, om den antoges, följden skulle bli, att indelningsverket upprefs och sedan rycktes bort af strömmen, -Hr A. Mörner instämde i Hamiltonska förslaget och hr Trolle i det Björnstjernska. Klockan ;11 e. m. var diskussionen i denna kammaren slut. Till kontraproposition antogs, med 64 röster mot 54, hr Björnstjernas förslag; och vid hufvudvoteringen segrade hr v. Ehrenheims förslag, med 73 röster mot 38. Första kammaren har således beslutat en skrifvelse till k. m:t med anhållan, att k. m:t ville låta utreda, hvilka åtgärder som må finnas nödvändiga för att stammen må blifva fullt tjenlig till stöd för de värnepligtiga och för erhållande af tillräckligt underbefäl, äfvensom hvilka förändringar i rustoch rotehållar nes åliggandan, som deraf kunna bli en följd. Debatten i andra kammaren öppnades af hr Per Nisson i Kulhult, hvilken. liksom den . a ? . nästföljande talaren, hr Åke i: tersson, 1 korthet redoziorde för de skäl, som de ansågo tala föf antagande af utskottets förslag, till hvilket båda yrkade bifall. För samma mening talade äfven lika kort hrr Magnus Svensson och Sven Magnusson. Hr Per Nilsson i Espö ville äfven rösta för bitall till utskottets förslag. Han anmärkte mot dem, som talat om att indelningsverket vore en grundskatt, att kronoräntan, jemförd med rotcringstungan, klart; visar att denna senare icke är grundskatt, men hvartill de 5 reservanterna från första kammaren genom sitt försiag ville göra den. Mot statsrådet Bergströms yrkande föregående dagen, att man nu måtte antaga beväringslagen för att sedan få lindringen i afseende på roteoch rustningsbesväret,hänvisade talaren till de gamla riksdagsprotokollen, hvilka vittnade att det förra bondeståndet ofta blifvit struket om näsan med vackra löften, men att dessa alls icke blifvit uppfyllda. Nu hade man blifvit vis af erfarenheten och låter ej mer locka sig på detta sätt. Tal. ordade äfven något om den s. k. professorsopinionen i Lund, hvilken framkallat protester i många petitioner, hvilka tal. från sin hemort fått mottaga och af hvilka han visade kammaren en stor lunta. Under aftonsammanträdet understöddes utskottets förslag först af hr Liss Olof Larsson, som på sitt vanliga fyndiga sätt replikerade några af motståndarne. Bland annat upplyste han att i Dalarne finnas inga soldattorp och ändock hade han aldrig hört någon påstå, att dalregementet utgöres af lösdrifvare. Någon hade sagt att det behöfdes en guldgrufva för att tillfredsställa jordbrukarnes fordringar. Vi ha verkligen en sådan guldgrufva, menade talaren, nemligen de förmåner som de privilegierade klasserna under tidernas lopp vetat tillskansa sig. På samma sida uppträdde äfven hrr Östman, Uhr, Engman och Jöns Rundbäck, denne senare dock vilkorligt, emedan han afgaf ett särskildt förslag, utgående på aflösning efter halfva värdet under 23!1a år. Vidare hrr O. B. Olsson, Jöns Andersson, Anders Johansson, Petter Andersson och Hielm. Dessa talare ställde sig på kontraktsenlig basis, såsom en af dem uttryckte sig. Bemedlingsförslaget, som blifvit framlagdt af hr Kallstenius och hvilket i gårdagsbladet finnes omnämndt, fann i går en talangfull försvarare i hr Carlen, som ville bibekålla indelnivgsverket, dels på grund af den erfarenhet,