Dagens Nyheter – 19 april 1871, sida 1

man af detsamma hear, dels med den kännedom tal. eger om lynnet och karakteren hos vårt folk, för hvilket känslan för den fasta härden, det trygga hemmet, den egna torfvan och familjbandet är så stark, att ensamt denna omständighet måste hos hvar och en, som nitälskar för landets trygghet, väcka farhågor för ett byte mot någonting, som man ej vet hvad det är. Vår indelta stam ansåg tal. vara lika betryggande, antingen det gällde att möta fienden eller att stäfja våldet, vare sig att detta komme wuppeller ned-ifrån, hvarjemte ingen annan stam eller beväring skulle vara lämplig eller villig att göra den gensdarmeritjenst, hvartill våra indelta soldater visat sig särdeles lämpliga och pålitliga. Äfven hr Tenger och hr Gripenstedt uttalade sig i går afton för detta förslag. Sedan den senare talaren yttrat några ord om den politiska ställningen och det lyckliga läget för vårt land, som så väsentligt underlättar dess försvar, kom han till den slutsats, att vi ej ha något skäl, icke heller någon rättighet att uppskjuta försvarets ordnande, så att detta biuder respekt. Det var egentligen tre grundsatser, som bestämde talarens åsigt i denna fråga: 1:o Vårt försvar behöfver ordnas och stärkas för att bereda landets trygghet och fortfarande göra oss till ett sjelfständigt folk; 2:0 När så är förhållandet, behöfver man taga vara på hvad man har och ej bortkasta eller förslösa den tillgång man eger; samt 3:0 När härtill några vidare uppoffringar måste göras, bör den nya bördan på rättvist och jemnlikt sätt fördelas. Tal. byggde på dessa satser den bevisning, hvars resultat var, att hr Kallstenii förslag, såsom beredande ej obetydliga lindringar, hvilka kunde vara billiga, erbjöde bästa garantierna för framgång. Statsrådet Bredberg hade under förmiddagen två gånger ordet, hvarunder han förklarade å regeringens vägnar, att en framställning från riksdagen om sådan lindring för roteoch rusthållarne, som den hr Kallstenius föreslagit, skulle hos regeringen kunna motse välvilligt mottagande. I syfte att utskottet skulle med ledning af de under diskussionen framställda åsigter kunna påfinna något bemedlingsförslag, hvilket hade utsigt att kunna antagas, så att vårt försvar vid denna riksdag må blifva löst, yrkade flera talare äfven i går att frågan om indelningsverkets upphäfvande måtte återremitteras. I denna riktning talade hr Kolmodin, som i hr John kriesons reservation fann uttalad en grundsats, nemligen indelningsverkets kontanta aflösning, som han godkände, samt hrir Sjöberg, lbbi.g, Mannerskantz, Gustafsson, som äfven slöt sig till hr Jechn Ericsons förslag, samt Hierta, hvilken talare nu, som förr, förklarade sig önska att landet skall ha ett verkligt försvar, men på samma gång trodde han dock ej att representationen saknade tid att grundligt öfverlägga om lämpligaste organisationen. Då emellertid regeringen nu ånyo framkommit med ett förslag, hufvudsakligen bygdt på samma grunder som de föregående; måste riksdagen derå afgifva ett bestämdt svar, antingen ja eller nej, ty om ej riksdagen detta gör, utan lemnar regeringen i samma ovisshet som hittills, står man stilla på samma punkt. För den händelse att ett bemedlingsförslag skulle kunna uppgöras, hvilket riksdagen för sin del godkände, för att sedan underställas regeringen, förenade talaren sig med dem, som yrkade återremiss. Hr Carl Ifvarsson, om hvilkens åsigt i denna fråga man af litt förklarliga skäl varit nyfiken, hade i går förmiddag ordet och talade en god stund; han försbrådde å ena sidan derunder regeringen för det ingen lindring föreslagits åt roteoch rusthållarne, och å andra sidan utskottet, som kanske ställt sig väl mycket på rotehällarnes sida, och han uttalade sig vackert och sant om vigten deraf, att enighet och en villig samverkan råda vid ord