Dagens Nyheter – 18 april 1871, sida 1

eSe— Men hvad har då Uffe gjort? i — Hvad Uffe har gjort? ropade öfversten, ja, det är just olyckan att han ingenting har gjort. Han går och sofver beständigt, och jag har aldrig haft annat än sorg och förtret af honom. Hade: han blott gjort något, hade han visat sig rask och modig, då skulle jag förlåta honom hans dumheter, men just denna usla feghet, som gör att han aldrig vågar handla, aldrig vågar taga gig till med något, den är mig vämjelig. I denna ton fortfor öfverster ännu en liten stund och gick derefter in i sin studerkammare, i det han slog dörren hårdt igen efter sig. Fru Hjelm satte sig i soffan och grät samt bad till Gud, att han ändå måtta hålla sin hand öfver Uffe, så att denne kunde bli en bra och riättskaffens man med tiden. Sedan öfversten promenerat temligen länge fram och tillbaka i sin kammare, började hans vrede småningom lägga sig. Det var i synnerhet frågan: hvad har då Uffe gjort? som gång efter annan trängde sig på honom med allt större styrka, tilldess han slutligen fann att det riktigaste vore att skicka bud efter Palle Löve, för att få veta hvad Uffe egentligen hade gjort. Betjenten skickades ned till Löve, och Palle kom upp. Denne hade nu fullkomligt återvunnit sin gamla frimodighet; han var nemligen alldeles säker om att saken skulle få en lycklig utgång, sedan han på ett så fintligt