Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 1

stund ändtligen inträffa, efter hvilken han längtat så mycket. Midt öfver Nikolai torn tindrade en vänlig stjerna, den syntes Uffe vara Inez strälande öga, som var fiästadt på honom, för att hon skulle få bevittna den bodrift, han nu skulle utföra. Nikolai torn reste sig bland nattens mörka skuggor som en ofantlig jätte: Uffe mätte det med sin blick, i det hansfrågade sig sjelf, om hans nära förestående bedrift skulle bli lika stor som Nikolai kyrktorn. I dessa sina drömmar blef Uffe plötsligt afbruten genom gälla brandvaktssignaler och höga rop. Fyra brandvakter kommo springande från Östergade med fällda saxar, och deras anfall var så oväntadt och våldsamt, att skaran, som var vida talrikare, skingrades; största delen trängdes uppåt Admiralgaden, der den tog till flykten, under det att ett mindre antal, hvaribland så väl Uffe som kapten Roslin och Palle Löve voro, drog sig tillbaka åt Kirkestrede till; och mot dessa vände sig nu de anfallandes hela styrka, emedan de voro lättast besegrade. Då brandvakten, som hängde på Nikolai torn, såg sig befriad från sina plågoandar, tog han fram sin signalpipa och började blåsa i denna, så att det skärande ijudet trängde öfver hela Höibroplads och Amagertorv. I följd hiraf kom en vaktpatrull från detta häll, och den lila hop, som befann sig på Kirkestrede, blef sålunda omringad, då fiender tillstötte från båda sidorna.