Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 1

dig trupp sem vid påfordran blindt måste lyda — ja, äfven om det gällde att nedskjuta oliktänkande medborgare eller rotehållare, för att nu icke tala om regentens makt att förklara krig — det är ju solklart? Att deremot folket skulle motsätta sig att denna indelta trupp borttoges, det är från förnuftets synpunkt både förvånande och beklagligt. Ty då nu en allmin värnepligt derbredvid af nästan alla medgifves, hur kan man då önvska att det indelta manskapet, som är t: get ur de lägsta och okunnigaste samhällslagren, skall vara lämpligt till stam, stöd och patriotiskt exempel för en medborgarekår, samlad ur alla klasser med mer och mindre bildning, större eller mindre fosterlandskänsla samt pligtkänsla att försvara sitt fosterland? Skulle man icke deremot kunna tänka sig, att den behöfliga stamtruppen blefve mera lefvande, om den bestode dels af en elitkår bland de fosterlandets söner som har verklig håg för krigareyrket och ej blott af lättja eller vöd drifves dertill, och dels af värfvad kår eller en som anskaffades i harmoni med den allmänna värnepligten ? Hvaritrån kommer då det starka motståndet mot indelningsverkets afskaffande? Månne ej från hofkryperiet och den låga cgennyttan, samt den kongl. svenska afundsjukan, eller hufvudsakligast från kapitalet och den oroterade jorden. Det är också naturligt att kapitalisten och industriidkaren finna det för sig billigast, så länge den roterade jorden söker försvara landet och dem, likasom att den oroterade jorden tycker att det vore grimande, om såväl den roterade som den oroterade jorden härutinnan skulle blifva lika! Man skriker att den oroterade jorden härigenom skulle få cen skänk på flera millioner rdr, genom prisstegring å denna jord, samt anger såsom ett dräpande hufvudskäl den omständighet, att jordens nuvarande innehbafvare köpt den tör billigare pris, i följd af detta vidhängande onus. Men hvad denna omständighet angår, så är det förvånande att både lärda och olärda vilja så starkt basuna med ett så ytligt skenskäl, synnerligast i en tid då man, i sammanhang dermed, vädjande till menniskans bättre känslor, åberopar fosterlandskärlek, gemensamhet och uppoffringar. Vet man då icke först och främst att mycken inroterad jord kan innehafvas genom arf, led etter led, från indelningsverkets införande, samt att, 1 allt fall, oskyld egare, hvar efter annap, getom köpebref fått jorden å sig örverliten med allt hvad dertill lagligen (rättvisligen) tillvinnas kan, hvadan också den nye egaren ju i allt representerar den ursprunglige egaren. Nu säger den roterade jordens innehafvare ungefir så här: Gode herrar och svenske män! Det fanns en tid för sekler tillbaka, då den jord, för hvilken vi nu hafva laga ritt att föra talan, belades med ifrågavarande onus, och vi hafva äfven fredligt allt hitintills burit en börda, hvars tryck och odräglighet ingen kan riktigt fatta, som icke sjelf burit den eller också varit i närmare beröring med bäraren, Jorden åtog sig väl bördan, mer eller mindre frivilligt, för att derigenom blifva befriad från vidare utskrifniog för lörsvarsväsendet. Dock hafva tiderna sedan dess så förävdrats, att vi alla just ou tyckas inse, att en vidare uppoffring härutinnan är af högsta nöd. Vi vilja icke heller undandraga oss vår pligt att gå man ur huse — ehuru detta för sig är långt mera betungande för allmogen, än för säteriegaren och kapitalisten — men vi vilja ej derjemte, extra, bekosta särskilda män i vårt ställe, eller soldater. Det är väl sannt att vi ha en gammal (urgammal) häfd emot oss, men vi hafva gjort så mycket, att vi fordra det ni borde — sent omsider — nu ändtligen inse, att deticke är aunat än en enkel rättvisa som vi begära. Då nuemligen i forotiden detta onus lades på jorden, då iades äfven alla andra allmänna ouvus endast på TONAR ER SLRRRNR CE AVR RAR OO OO RER RENEE EE OA