Dagens Nyheter – 11 april 1871, sida 1

det helas välgång, och hvars tillvaro utgör ett oöfvervinherligt hinder för ordnandet af det enda försvarssystem, som kan skydda o8s, nemligen nationalförsvaret. Men när nu icke allenast, såsom ofvan antogs, billigheten, utan äfven rätten är på rotehållarnes sida, och härtill ytterligare kommer att, såsom det vill synas, desse icke äro obenägne att för värnepligtens utsträckning göra större uppoffringar än andra samhällsklasser derigenom att de under en längre följd af år medgifva roteringsbördans qvarstående jemte den ökade värnepligtstungan — hvad skall man då tänka om deras antagonister? Om dessa sistnämnda har allmänheten erhållit en särskild påminnelse genom en nyligen i åtskilliga tidningar synlig adress, undertecknad af en mängd lärare vid Lunds akademi och hvaruti de ogilla, att andra kammarens pluralitet gör indelningsverkets upphäfvande till ett ocftergifligt vilkor för värnepligtens allmännare utsträckning. De taga således, dessa vetenskapernas målsmän, ingen hänsyn till att indelvingshafvarne af staten blifvit tillförsärrade befrielse från vidare utskrifning. De tyckas föreställa sig, att ett folk kan värna sin frihet genom att trampa frihetens ädlaste frukt, rätten, under fötterna. Våra universiteter utgöra äfven de ett indelningsverk; som trycker på den svenska jorden. Måhända skola dylika opinionsyttringar derifrån påskynda frågan om deras Caflösningt, Företeelsen torde ådagalägga, att ifrågavarande institutioner äro lika odugliga att utgöra en Ystam i striden på andens område mot fördomarnes djupa massor, som vår indelta armå i striden mot ryssar eller preussare. En slutanmärkning. Ehuru några ändamålsenliga åtgärder för åstadkommande at vare sig inre eller yttre frihet och oberoende icke böra väntas från regeringen, är hon derföre dock icke rättvisligen att anklaga, emedan hon icke kan vara annorlunda än hon är ,så länge representationen är sådan som den närvarande — denna åter kan ej heller vara annorlunda, så länge folket saknar politiskt medvetande och brinnande fosterlandssänsla; och saknaden deraf hos folket kan likaledes icke läggas detsamma till last så länge fördomarne hafva ett tillhåll uti de allmänna af regeringen dirigerade undervishingsanstalterna. Som man lättare upptäcker felen hos andra än hos sig sjelf, så betraktom Frankrike, Folket, förfäadt af prester och embetsmän, väljer en representation, hvars majoritet är obskuratismens anhängare, och denna väljer i Bin ordning en styrelse med papisten Thiers till förste man, och till hvilken välsinnade män hysa större misstro än till en upprorisk mördareregering. Slutliga räddningen ur denna olycksaliga kretsgång mellan samhällets trenne faktorer måste der, liksom här och annorstädes, väntas från en frisinnad minoritet, som, bestående af sådane män som en Jules Simon m. f., utan afseende på de yttre eller inre gBtormar som rasa omkring dem med energi tager om hand den största och vigtigaste af alla reformer, folkupplysningen.