Dagens Nyheter – 4 april 1871, sida 1

lydde hon blott försåvidt hon fann det beqvämt, annars åsidosatte hon dem utan betänkande, och den naturlighet och det behag, hvarmed hon gjorde detta, befiistade ytterligare hennes herravälde öfver männens hjertan. Att Uffe var alldeles betagen af hennes skönhet, hade hon genast märkt den första aftonen då de voro tillsammans; han hade ju suttit hela tiden och betraktat henne. Detta skulle emellertid svårligen ha ingifvit Inez något intresse för honom, ty detta slags beundran var hon så van vid. Men hvad som straxt ådrog Uffo hennes uppmärksamhet var dels hans besynnerliga, tafatta väsende, som roado henne, dels hans ängsliga skygghet och försagdhet, som väckte hennes medlidande, ty, huru bortskämd hon än var, låg under alla hennes nycker ett godt hjerta gömdt. Hon hade en aning om att han var betryckt, och ehuru hon hvarken visste eller kunde förstå hvad som egentligen var anledningen härtill, tyckte hon sig dock gerna vilja vara vänlig mot honom och uppmuntra honom; och denna önskan blef ännu Jlifiigare då hon såg den utomordentliga förlägenhet, hvari Uffo nu befann sig. Uffe var ett rof för de mest stridiga känslor. Ilan kände en innerlig glädje öfver alt återse Inez, och han kände på samma gång en förfärlig ångest vid tanken på att det nu älåg honom att ensam munderhälla konversationen.