ringen att sända 10,000 man med kanoner till Passy för att derifrån energiskt framrycka mot insurgenterna. Chefen för den exekutiva makten nekade emellertid att tillgripa denna åtgärd; han ville icke beskjuta Paris. Samma deputerade i förening med andra uppmanade äfven regeringen att lemna krigsportföljen i mera energiska händer än general Le Flös. Också detta blef afslaget. Thiers tillbjöd sig att träda tillbaka, men de deputerade önskade icke att saken nu skulle drifvas så långt, och derför fick allt bli vid det gamla. Man fäster ingen uppmärksamhet vid hvad som förhandlas i nationalförsamlingen, då man tydligen insett att hvarken regeringen eller de deputerade följa någon bestämd politik; man har kommit till den föga tröstande öfvertygelsen, att ingenting annat är att göra än att med tålamod förbida hvad förhållandena sjelfva skola medföra. Det nya kommunalrådet i Paris erkänner nationalförsamlingen i Versailles på det vilkor, att dess egen maktfullkomlighet crkännes af nationalförsamlingen. Till Times telegraferades från Versailles den 30 mars: Enligt en ny öfverenskommelse mellan tyska myndigheterna och regeringen i Versailles skall befordrandet af de franska fångarne från Tyskland nu åter börja. — General Fabrice har, under förbehåll af tyska regeringens samtycke, medgifvit, att den franska regeringen fär föröka garnisonen i Paris till 80,000 man ifrån 40,000. Härigenom har franska regeringen blifvit i stånd att sammandraga en armf, stor nog att möta insurgenterna. Enligt telegram från Paris till belgiska tidningar, har centralkomiten i Paris icke nedlagt sina funktioner, utan qvarstär med samma makt som förut. General Chanzy har vid sitt frigifvande måst förpligta sig att under 6 månader icke mottaga något kommando. General Cremer har i paristidningarne tillkännagifvit, att han aldrig mottagit nägot kommando af centralkomiten samt att afsigten med hans vistelse i Paris var att söka befria generalerna Chanzy och Lamboriau ur deras fångenskap. Enligt ett telegram från Versailles af den 20 mars har general Cremer blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare i Algier. Revolutionärernas officiella tidning i Paris meddelar att förre öfverbefälhafvaren för nationalgardet, Sullier, fullständigt bevisat sin oskuld och åter blifvit satt på fri fot. Det nya kommunalrådet i Paris har adopterat de arbetares familjer, hvilka föllo i gatustriderna den 22 januari och 18 mars. Postdirektör Rampont har vägrat att öfverlemna postväsendet åt den af centralkomiten utnämnde postdirektören Thiez. Rampont hotade med att sända sina embetsmän till Versailles och afskära Paris från provinserna. Thiez gaf då efter. I ett möte har en särskildt utsedd komitå af nationalgardet dömt öfverste Ronvielle, chef.för de regeringsvänliga nationalgardisterna, till döden in contumaciam. Kommunalrådet har förbjudit uppslåendet i Paris af plakater, hvilka innehålla dekreter eller andra meddelanden från regeringen i Versailles. Öfverallt höres från nationalgardisterna ropet: Ned med Thiers!4 Enligt ett telegram från Paris af den 311 ES VREDE DEREN SEE EG SF TIEKESNER DARE ASTA