Dagens Nyheter – 3 april 1871, sida 1

-— LJaAa -—— komma till sig, har jag väl inte rätt att bosvära honom hvarannan afton. — Det är en hel vecka sedan vi voro der, invände Uffe. — En hel vecka? Ja, låt fyra hela veckor gå förbi, sedan kan det bli tal om att helsa på kaptenen igen. Uffe ryste vid tanken på fyra hela veckor. Huru skulle han kunna genomlefya denna långa tid, om han derunder icke fingo se Inez en enda gång? — Och hvarför är du så angelägen att komma dit? återtog Palle. Är det kaptenens samlingar, som intressera dig så mycket? — Ja visst... deäro...de äro särdeles... särdeles intressanta, stammade Uffe. — Nå ja, då får jag väl lof att göra dig till viljes och gå med dig dit i afton, sade Palle, som ej hade så mycket omot att återse den sköna Inez, om än hans hjerta icke blifvit satt i en så våldsam rörelse som Uffes. Kaptenen kom sjelf ut i förstugan och mottog dem — han haltade och stödde sig på ett tjockt bamburör. — Goddag och välkomna! ropade han, i det han gaf dem båda ett hjertligt handslag; nå, det må jag säga, det var snällt af er att ni ville helsa på gubben i hans ensamhet! Här har jag legat för ankar i två dagar och icke sett en enda menniska.