Dagens Nyheter – 3 april 1871, sida 1

— Hur står det då till med er? frågade Palle. — Åh! jag var i förrgår nog olycklig att halka i trappan härnere, så att jag föll omkull och gjorde mig så illa i venstra benet att jag sedan dess har måst hålla mig inne. När de kommo in i hvardagsrummet, kastade Uffe längtansfulla blickar omkring sig, men Inez var icke der. Kaptenen tycktes ha gissat hans tankar, ty han sade: — Inez är på bal i afton; sådana äro nu för tiden fruntimmerna. I stället för att stanna hemma och hålla sin sjuke far sällskap, löper hon omkring och roar sig. Hvad skall man säga? Jag var sjelf inte bättre då jag var ung. Uffe blef mycket nedslagen af att höra att Inez var borta; han hade så säkert väntat att få se henne. Kaptenen började åter berätta sina historier, men Uffe hörde nu ännu mindre på dem än förra gången; han sat blott och tänkte på Inez. Hans själsfrånvaro var så ögonskenlig, att den icke kunde undgå kaptenens uppmärksamhet. — Hur är det fatt? frågade han,i det han slog Uffe på axeln. Vi äro inte riktigt vid humör i afton, men vänta litet, jag skall dra försorg om att höja stämningen... Sambo ropade han och klappade händerna, en butel Portobello! Sambo kom, försvann och kom igen med