Dagens Nyheter – 1 april 1871, sida 2

Jag skall säga er: det finns två slags menniskor i denna verlden, somliga äro till för att handla, andra för att skrifva. De som handla duga inte till att skrifva, och de som skrifva duga inte till att handla. Jag hör nu till den första kategorien, jag är en handlingens man. Det är som han så träffande säger, denne ... ja, hvad är det han heter nu igen? Palle såg sig ej i stånd till att besvara denna fråga, när han icke erhällit några närmare upplysningar. — Ah! jag menar honom, tysken... det är en annan tysk som har skrifvit om honom . .. — Ja, det är så många tyskar, som ha skrifvit... — Men det är en stor skald... kan ni inte minnas hans namn... han med jernhanden... — Åh! ni menar Göthe. — Mycket riktigt, Göthe med jernhanden. Då Göthe blef gammal och grå och skulle uppteckna alla de bedrifter han utfört, sade han också: min hand är för stel till att skrifva med; den är van att föra svärdet, icke pennan.4 Detsamma säger jag om min hand... Behagar ni inte en bit skinka? Dessa sista ord gällde Uffe, hvilken åt så godt som ingenting denna afton, ehuru han eljest hade att glädja sig åt en förträfflig aptit. Men Uffe var så upptagen af att se på Inez att han lät allt gå sig förbi utan att röra något.