soxte rädda hfvet, ty vi hade ju inga vapen att Värna 088 ined — så godt sig göra läb:.: kulorna hveno om mina öron... jag kastade mig hed på gatan för attundvika de skott som sändes mot öss af dö på 1 eller 2 stegs afstånd stående halfrusiga gardisterna; — Deh bredvid mig stående fanbäraren kastade sig framför, amiralen och ropade åt inördareskaran: Skjutet ni, eländige, på vår general, så skola kulorna deck först genomtränga mig! På detta sätt räddades amiralen liksom genom ett under, men den unge, tappre mannen som bar fanan, föll, genomborrad af 40 kulor: (2) Jag diog tig gehom kilregnet tillbaka till Rue neuve deg Petit champs; men jag såg länge, tills krutröken hindrade mig, den unge fanbäraren, blottställd för mördarnes kulor, stolt svänga i luften den trefärgade fanan. Då jag öfver högar af lik och sårade drog mig tillbaka, förföljd af mördarne, som fort foro att skjuta, påträffade jag en ung man sårad; jag hjelpte honom, och sedan vipå bästa sätt räddat oss från kulregnet, förde jag honom till första port, hvilken gehast öpphades; och mottogs han af välvilliga damer. Hva mig beträffar, var jag alldeles krutstänkt i ansigtet och mina kläder ända intill linnet sönderrifna; men Gudi lot ej en enda blessyr. 1:sta, 2:dra, 6:te och 9:de mairierna hafva i går återtagits och gardetas nu af hederliga gardet. Alla män äro under vapen, — natt är jag på post vid första mairiet. Förrän denna mördareregering blir störtad är intet lugn att förvänta i Paris. Alla butiker äro stängda, alla affärer äro afbrutna, sorg och elände öfverallt... och ofvanpå allt, dessa banditer, som stjäla och plundra öfverallt för att kunba betala och fylla denna skara af djur, som de dragit till sig för att qväfva allt lif, all frihet, all handel härstädes. Hur skall detta slutas! Skola dessa vampyrer bli våra herrskare? Gud förbjude det!