Dagens Nyheter – 1 april 1871, sida 2

En svensk deltagare i ordningsdemonstrationen på Vandömetorget. Red. har benäget delgifvits ett bref från en svensk, hr Knut Nilsson från Btockholm, till en bekant i härstädes. Denne hr Nilsson, som förr var anställd i bokhandel härstädes och sedermera flera år vistats i Paris, hvarunder han biträdt å ambulansen i Grand hötel, lemnar i sitt bref, dateradt den 23 mars, den bekanta demonstrationen under amiral Saissets ledning, med hvilken afsågs att förmå den upproriska centralkomitn å rådhuset att återgå till lydnad för regeringen. Synnerligen mycket nytt förekommer ej i skildringen, efter hvad vi derom efter Times meddelat, men den lifliga stilen gör skildringen läsvärd. Vi anmärka blott vid densamma, att uppgifterna om den stora mängden af sårade och döda är icke litet öfverdrifven, när man jemför dem med berättelserna från andra håll. Detta låter förklara sig dels deraf att den som är midt uppe i ett sådant tumult ej kan så lugnt som en någorlunda skyddad åskådare aktgifva på händelserna, dels deraf att ett betydligt antal af de i demonstrationen deltagande, när skotten lossades, kastade sig ned på gatan för att undgå kulorna och då lätt kunde tagas för sårade. Vi införa nu ett utdrag af brefvet. Onsdagen kl. 1 samlades utanför GrandHötel omkring 5,000 medborgare af alla klasser — dock var bourgeoisien öfvervägande — för att, utan vapen, i ordningens och republikens namn tåga till Hötel de Ville, för att om möjligt störta de uslingar, som tillvällat sig makten och fört oss tillbaka till skräckregeringens hemska tider. Anförda at amiral Saisset — utnämnd till general-en chef för nationalgardet — satte vi oss i gång kl. half 2. I början af Rue de la Paix, helt nära boulevarden, möttes vi af omkring 100 af mördareregeringens soldater, hvilka dock tillbakakastades och afväpnades. Vi skredo oupphörligt nedåt gatan under ropen: vive Por äarel vive la republique! Nedkomna till Place Vendöme mottogos vi af 80:de, 122:dra, 176:te och 215:de regementet af Garde-Natio-, nale (från Belleville, Montmartre, Villette etc.) med skarpladdade gevär, Vi närmade oss dem under ropen: vive la republique, vive V Assemblee Nationale, vi bådo dem i ordningens, i frihetens namn att återställa lugnet i Paris, att förena sig med oss för att störta detta band af mördare, som tyrannisera dem och oss alla; vi komma till dem som bröder, som vänner . . . redan svigtar modet hos dem... en och annan gevärskolf vändes upp ... vi sträcka våra händer, våra armar mot dessa förvillade bröder... redan tro vi denna herrliga seger af fem tusen fredliga medborgare utan vapen mot en lika stor skara soldater, väpnade till tänderna, vara vunnen... redan tar amiral Saisset, vid hvars sida jag och fanbäraren stodo, till ordet för att i ordningens, frihetens och republikens namn tilltala dem, då mördareregeringen, scende att ordningens män började få öfvervigten, gåfvo order att skjuta skarpt på det obeväpnade folket! Gevären riktades mot oss, och aldrig glömmer jag den syn som efter. den första plutonelden utbredde sig för mig: Den gräsligaste villervalla ... högar af-lik och sårade... elden fortfor med oförminskad styrka ... Vi voro instängda på Rue de la Paix ... hvar och en