Dagens Nyheter – 1 april 1871, sida 1

angrepp mot enskild egendom egt rum. Deremot arresteras dagligen en mängd personer: andra — isynnerhet poliskonstaplar och sådana, som misstänkas för att vara spioner — blifva äfrättade, Angifveriet florerar, och en så kallad c mitd du surveillance har bildats för de angifnas förhörande. Franska banken har ånyo försträckt centralkomitån en half million frank, och insurgenterna lida ingen brist på mynt. Nationalgardisternas aflöning har blifvit höjd till 2 frank pr dag, och värdshusen äro öfver: fyllda med sådana. De burgna invånarne lemna i tusental staden; för många uppstå dock hinder att söka en säkrare tillflyktsort. Då revolutionen sålunda gjort sig till fullständig herre öfver Paris, är den lagliga regeringen vanmäktig så länge hon icke kan stödja sig på en pålitlig armå, Enligt Times är man ifrigt sysselsatt med att organisera stridskrafterna i Versailles, dit en styrka af ytterligare 40,000 man anlände den 29 mars, och det antages att armån om åtta dagar skall vara färdig att marschera mot Paris, som i sådant fall blir skådeplatsen för en förfärlig strid — fransmän mot fransmän. Det faller af sig silft att republikens fiender begagna de so: förhållandena i Paris för att fiska i grur! vatten. Orleanisterna, legitimisterna och hb napartisterna i nationalförsamlingen hafva förenat sig, och den 28 i förra månaden hade de ett sammanträde, vid hvilket de beslöto att begagna alla medel för återupprättandet af en monarkisk författning. Revolutionen i Lyon skildras af LU Independance efter de lokala tidningarna sålunda: Den 22 röars på eftermiddagen sammanträdde en. del officerare vid nationalgardet i Pa ais Saint Pierret och beslöt att erkänna centralkomiten i Paris och att afsätta stadsförvaltningen i Lyon. Af de 1,200 nationalofficerare, som finnas i staden, hade emellertid endast omkring 300 deltagit i mötet och af dessa blott 196 röstat för kommunens förklarande i Lyon. Från detta möte begåfvo sig delegerade till prefekten, stormade in i municipalrådets sal och fordrade att mötets beslut skulle efterkommas. Prefekten, mairen och rådet ne kade, och diskussionen med de delegerade otficerarne räckte till långt fram på natten. De delegerade togo slutligen sitt parti och proklamerade prefektens, mairens och municipalrådets afsättving, insättande i stället en diktatorisk administration, vilkorligt vald af ett mycket ringa antal medborgare. Utom rådhäset bemäktigade sig insurgenterna centraltelegrafstationen, hvaremot telegrafstutionen vid Perrache-bangården besattes af en större truppstyrka under kommando af den lojule general Orouzat. Hela aftonen gick larmtrumman och en talrik menniskomassa rörde sig på gatorna. Här och der hördes ropen: Lefve kommunen! Lefve komitån i Paris! Äfven marseljäsen sjöngs. Intet blod flöt. endast eft skott lossades, som man tror genom oförsigtighet, utan att någon blef sårad. Centralkomitåns i Paris officiela tidning uttalar sin förundran öfver att hertigen af Aumale har kunnat komma in i Frankrike utan att genast blifva dödad och tillägger: Förr i verlden gällde en lag, att tyranner borde dräpas; nu förklarar en falsk moral en sådan rättshandling för lönnmord. Tidningen Cri du peuple förklarar att någon ny chef för nationalgardet efter Lullier icke behöfves. Den nya centralkomit6n vidtager åtgärder för bildandet af 25 mars:hba taljoner. Äfven i Spanien ser det allt annat än lugnt ut. Enligt den i Madrid utkommande tidningen Igualdad har den nye konuvgen ikonseljen uttalat sitt djupa beklagande öfver den smärtsamma öfverraskning, som stämningen i landet och partiernas hållning efter hans tronbestigning beredt honom. Ministrarne anhöllo enständigt att han icke skulle abdikera, och