Dagens Nyheter – 1 april 1871, sida 1

— Så låt oss då gå till bords, mine herrar, om ni behaga, sade kaptenen och förde dem åter in i hvardagsrummet. Det förekom Uffe, som om Inez blifvit ännu vackrare under den tid de varit borta. Aldrig hade Uffe sett någonting behagligare än det leende, hvarmed hon inbjöd honom att taga plats vid sin sida. Detta var emellertid en lycka som syntes Uffe alltför stor för en så ovärdig person som han var, i synnerhet som han alls inte visste huru han skulle kunna underhålla konversationen. Han drog sig derför rädd och blyg tillbaka, så att Palle kom att intaga den angenäma platsen, under det att Uffe fick sitta mellan Palle och kaptenen midt emot Inez. Uffe kunde emellertid ha besparat sig alla farhågor med afseende på samtalet, ty detta åtog sig kaptenen att ensam hålla i gång. Kapten Roslin var denna afton riktigt i sitt esse. Den ena historien följde på den andra utan uppehåll eller afbrott. Kaptenen hade en ytterst liflig fantasi, och man kunde verkligen med allt skäl tro att det skulle ha blifvit något stort af honom med tiden, om han egnat sig åt författare-verksamhet. Palle hyste kanske en sådan tanke, ty han frågade en gång under samtalets lopp kaps tenen, om denne aldrig hade försökt skrift. ligen framställa några af de märkvärdiga hän. delser, som han upplefvat. — Det duger jag inte till, lydde svaret.