Dagens Nyheter – 23 mars 1871, sida 3

deaux, utan att komma till Paris. Ställningen i hufvudstaden kommer att utgöra ett af de första öfverläggningsämnena, Dagen derefter skrifves: Den parisiska vulkanen sjuder och låter märka åtskilliga tecken till undertryckt verksamhet. Jag har lyckats komma öfver ett nummer af en ny tidning, kallad TVami du Peuple de Marat, som är ett intressant tidens tecken; i ena hörnet står årtalet 1792, i det andra 18714; mottot är: Vitam impendere vero — (Dö, om det är nödigt; men säg sanningen.) En ledande artikel, hållen i 1792 års revolutions sangviniska anda och förherrligande Marat, introducerar tidningen hos publiken; det öfriga utrymmet är upptaget af artiklar, hopplockade ur den stora revolutionära journalistens tidning. Någon föreställning om deras innehåll kan man få af följande rubriker: Infernal Complot contre la Lidberte de la Presse, Le Plan de la Revolution absolutement manque par le Peuple, Causes de P Avortement pa la Revolution ; men man kan icke läsa dem utan att erkänna den öfverlägsna talangen och allvaret hos denna man, jemförd med hans moderna efterapare, och utan att medgifva sanningen och rättvisan i de principer, han förfäktar, men hvilka i så hög grad förvrängdes. Här är en mening, kanske mera sann nu än då den skrefs, som ingen fransman skulle ha mod att i denna vanslägtade tid framställa till sina landsmän: Nej, friheten är icke till för oss; vi äro alltför okunniga, alltför odugliga, alltför iobilska, alltför fega, alltför eländiga, alltför förderfvade, alltför svaga för lugnet och nöjena, alltför mycket slafvar af lyckan, för att någonsin kunna förvärfva oss friheten. Vi berömma oss af att vara fria! För att sjelfva märka till hvilken grad vi äro slafvar, är det nog att kasta en blick på hufvudstaden och se dess invånares seder. Kanske när allt kommer omkring general Vinoy icke kunde göra bättre än att underlätta i stället för att undertrycka spridningen af sådana synnerligt lämpliga anmärkningar, som Lami du Peuple tappert framkastar. Polisprefekten har varit oklok nog att bevilja tillställandet af publika baler och reäunions på skärtorsdagen. Denna eftergift är under nuvarande förhållanden synnerligen onödig. Staden befinner sig icke i ett sådant tillstånd, att den lämpligen bör kasta sig in i de orgier, som tro dess favoritnöjen och hvilka den så många månader måst sakna, Tillfället hade varit mycket gynnsamt att göra ett slut för alltid p dessa tillställningar ), hvilka helt visst skulle hemfalla bland den nya Marats indragningar — det skulle icke endast ha varit i högsta grad önskligt för den allmänna moralens skull, utan man befarar att under nöjets mäsk en stor församling kan komma att hällas och den rörelse, som så länge undertryckts, antaga karakter af ett politiskt såväl som socialt störande af lugnet. Ett utmärkande drag på gatorna i Paris är den garibaldiska kosty men, som nämda generals upplösta armå exponerar på boulevarderna. Dess röda skjörtor utöfva en irriterande verkan på folket, isyonerhet som ett rykte går att Menotti Garibaldi skall vara i staden. Det tyckes icke som man borde tillmäta dessa saker någon synnerlig vigt, men att de äro nog för att väcka ond blod, visar huru osäkert tillståndet är. Händelser träffa för öfrigt oupphörligt, som bevisa detta, I går gafs t. ex. befallning att från depoten för 9:de sektionen i betästningslinien flytta en qvantitet ammunition till Fort dIvry. Då 101:sta bataljonen af nationalgardet fick se vagnarna, omringade den dem, hindrade deras fortkomst och tillegnade sig innehållet. I 13:de arrondissementet, der anfallet på gobelinsfabriken gjordes för tre veckor sedan, fortfar agitationen alltjemt, och anslag, i hvilka uppmanas till uppror, uppklistras oupphörligt. I går afton, då jag gick boule. varden framåt, såg jag en folkmassa vid ingången till Passage de FÖpåra.s Då jag trängde mig l1 in i högen, fann jag mig ett tu tre midt för en kordong af nationalgardister, som icke tillät )någon att passera, En hop mobilgardister : trängde sig fram emot kordongen för att spränga den. Jag frågade en af dem hvad som stod på; Vi söka vår öfverste, blef svaret, Öfi versten bodde förmodligen in på gatan, men hade funnit för godt att blygsamt hålla sig Ii undan och skyddades nu för sitt manskap af nationalgardisterna, af hvilka jag såg ett betydligt antal inne på gatan, i jan man i ci; vila kläder, som talade med mycken värdighet, såsom om han hade varit någon kommunalembetsman, visade sig nu nere på gatan, tillI talade mobilgardisterna och begärde att få veta orsaken till deras uppträdande, En af dem, som uppträdde såsom talman för de andre, li svarade i mycket uppretad ton att de hade blifvit befallde att marschera till Orleans, men att de fordrade att få resa dit på jernväg, De J. kunde icke inse hvarför de skulle gå, då de kunde få åka. Kommunalmannen svarade att) preussarne hade uppsigt öfver jernvägen och att de åtminstone måste marschera ett par mil för att komma till en station, derifrån de kunde blifva befordrade. Detta vägrade talI. mannen bestämdt, Få vi icke färdas såsom: vi böra färdas, så begifva vi oss ej utaf — en åsigt, som den betydliga folkmassa, hvilken ): emellertid samlats, till en viss grad tycktes ): dela, Kommunalmannen, som faun sig vara i minoriteten och icke hade något mera att säga, underrättade mobilerna om att de ingenting skulle vinna med att stanna längre; att del: under inga omständigheter skulle få se sin öfI verste och att det derför vore bättre att de drogo sig tillbaka, liksom han ämnade göra, En halftimme senare gick jag förbi samma ställe och allt var då lugnt, men händelsen är ) betecknande såsom ett prof på tillvaron af en anda. som i sanning vciarda det lätt för de