Dagens Nyheter – 23 mars 1871, sida 3

man en underhandling, som höll på att leda till önskadt resultat, då en deputation från central-revolutionskomitån ankom, hvilken på det bestämdaste satte sig emot kanonernas utlemnande, och man beslöt slutligen att behålla dem och noga observera regeringens hållning. En af de obehagligheter, som det medför att tillhöra komitåer, hvilka antaga Broderlighet till sitt motto, är den beredvillighet, hvarmed en misshaglig broder befordras till en bättre verld. Så har nyss öfverste-löjnanten Jacquot blifvit dömd till döden för olydnad och tredskande mot komitens befallningar. Komitens fruktansvärda makt hindrade emellertid icke en viss tapper löjtnant att härom dagen anklaga alla medlemmarne i centralkomiten för att vara förrädare och för att ha sålt det ultrarepublikanska partiet till inrikesministern, Sextio tusen obeväpnade trupper lemnade i dag på morgonen Paris, till stor lättnad för befolkningen. Den 15 på eftermiddagen hade den republikanska konfederationens centralkomitå ett stort möte. Inga andra än nationalgardister fingo tillträde. Flera nya medlemmar — bland dem den till döden dömde Gustave Flonrens — invaldes i komiten. Garibaldi utsågs till chef för nationalgardet (kommer naturligtvis icke) och Menotti Garibaldi till hans stabschef. Alla de närvarande förklarade sig på sina kamraters vägnar beredda att lyda centralkomitån. Generalerna Vinoy och Aurelles de Paladine förklarades afsatta från sina befattningar, äfvenså de dem underlydande officerarne. Nas tionalgardets bataljoner skola sammankallas så fort som möjligt för att välja sitt befäl och stadfästa utnämningarne i staben. När utgången af mötet blef kändt i Montmartre, saluterades med en artillerisalva från batteriet på höjden, Från Buttes de Chaumont svarades med ett skott och en grön raket. Montmartre hissade nu både den trefärgade och den röda flaggan, aflossade ännu ett skott och kastade en raket, hvilket från Chaumont besvarades med två gröna raketer. En liten hop ropade: lefve republiken! Kl. half 8 började det regna och snöa, och dermed slutades högtidligheten ; kanonerna. lemnades att taga vara på sig sjelfva. Liksom Mac Mahon, har nu äfven Canrobert återvändt till Frankrike. Bazaine har deremot rest till Schweiz, der han säges kom ma att bosätta sig i Luzern, och Leboeuf lär imna begifva sig till Italien.