Dagens Nyheter – 18 mars 1871, sida 1

behof, uttagit vid olika tillfällen, ofta år ut och år in under ett sekel, en, två å tre män från hvarje hus. Ändtligen inser den att den på detta sätt mesta, dels får ovant och i följd deraf mindre tjenligt folk, under det att fastighetsegarne å sin sida äro oskäligt betungade, hvilket de känna dest hårdare som de öfriga stadsinvånarne mestadels äro befriade från all andel i den polishållnig som dock utgör dessas skydd lika mycket som de smärre fastighetsegarnes, Då föreslår magistraten att egarne af de mindre fastigheterna skola, jemte det att de betala utskylder lika med andra, för två hus tillhopa uppställa och underhålla en poliskonstapel, och fastighetsegarne åtaga sig detta mot vilkor att derefter för everldeliga tider vara befriade från all annan slags uppsättning af polismanskap. Och på detta sätt upprätthålla de mindre fastighetsegarne under lång tid polisen i hufvudstaden, medan de större fastighetsegarne alldeles icke eller endast till mindre del härtill bidraga, och alla byresgäster äro fullkomligt befriade från allt annat än afgifter till ekipering och vapen samt underhåll åt personalen under sjelfva tjenstgöringstiden, till hvilket allt dock äfven de midre fastighetsegarne jemväl kontribuera. Nu finner magistraten, i anseende till den stigande allmänna osäkerheten, att den hittillsvarande polisstyrkan icke är tillräcklig och fordrar att alla stadens manliga och myndiga, friska och färdiga invånare skola personligen göra tjenst som polismanskap. — Ja väl, säga de mindre fastighetsegarne vi äro villiga att gå in härpå, men då måste naturligtvis vår särskilta skyldighet att uppsätta och underhålla en särskild poliskår upphöra. Detta öfvorensstämmer både med billigheten och med vårt kontrakt. — Åh, utropa då Dagbladet och dess vederlikar, hvilka egennyttiga sällar! När ni ha burit er börda till vår lättnad i lång tid, så må ni skämmas att icke bära den i all evighet, ni cyniska egoister! Men det är detta som allmogen icke vill, icke kan, icke bör gå in på. Dess representanter hafva icke rätt att låta sina kommittenter i all evighet förblifva i besittning af det sorgliga privilegiet, att vara samhilslets lastdjur par preference — att låta dem ensamme både lega för sig och sjelfve äfven göra krigstjenst. Slutligen afskjuter Dagbladsförfattaren ett, som han tror, riktigt skrämskott, då han säger, att riksdagen, med dess tydliga förkärlek för att på den indirekta beskattningsvägen öka statens inkomster; sannolikt kommer att ställa så till, att landets obesutna befolkning genom ökad tull å lifsförnödenheter får på sin lott att betala aflösningen för indelningsverket, Vi kunna väl förstå att de, som vilja på en särskild klass af jordbrukare lägga en dubbel skyldighet i afseende å allas försvar, hysa en gifven förkärlek för att tum för tum spjärna emot att denna börda blir ges mensam för alla, men vi hysa dock ingen fruktan för att den representation som 1pphäfver en orättvisa skall grundlägga en ny af upprörande art. Vi tro fast heläre, att den sanningen nu blifvit för hvar och en alldeles oafvislig, att en stats välfärd, lika som hvarje enskild persons, icke kan grundas på ett våldförande af den allmänna rättskäns!an. TTT RT OK RS TN ND OA AFRO