Dagens Nyheter – 18 mars 1871, sida 1

en a rk nn : fenhet Dagbladsförfattaren fann som en naI turlig konseqvens, att våra bönder skola vara egennyttiga, blott se på personliga fördelar o. s, v. Sedan Dagbladsförfattaren an märkt att vi, i stället för indelningsverket, skulle nödgas antaga det preussiska eller åtminstone det danska försvarssystemet, utan att taga någon hänsyn till det vida gynnsammare läge än dessa stater vi ha, lemnar han en antydning om att försvarsbördan skulle bli betydligt tyngre för rotehållarne än om den nu föreslagna organisationen antoges, emedan de genom förhöjdt taxeringsvärde å sin jord skulle få ökad bevillning i stället för den skatt, som genom den indelta soldaten nu utgöres, och frågar slutligen, hvilken materiel vinst rotehållarne skulle erhålla på bytet. Med anledning af ett sådant sätt att resonnera anse vi oss böra erinra, att stora reformer här i landet kommit till stånd utan ett sådant köpslagande, som här förutsättes. För att påminna om den senaste, den hvarigenom vårt representationsskick, förändrades, så fråga vi: hvilka materiela fördelar vann adeln genom att afstå från sin sjelfskrifvenhet inom riksförsamlingen? Och hvilka fördelar vann presterskapet genom att afstå sin plats inom landets representation? Var icke orsaken till dessa stånds uppoffring främst och uteslutande den, att de ville ha bort ett undantagsförhållande och i stället gent emot statens stora intressen intaga en ställning lika med öfriga medborgares? Hvarför vill man icke i rotehållarnes fordran nu blott se sträfvandet att komma ur ett undantagsförhållande? Det är här ytterst icke fråga om hvilken organisation är dyrare eller billigare, utan derom att försvarsbördan skall tynga jemnt. Det är klart att ett verkligt försvar skall bli dyrare än intet försvar alls, det är dock icke säkert att rotehållarnes börda skall genom en efter våra förhållanden lämpad organisation bli för dem dyrare, än den nu föreslagna, men säkert är att den med indelningsverkets afskaffande skall bli rättvisars än om denna institution bibehålles. Dagbladsförfattaren upprepar ett ofta af de med honom liktänkande privilegierade klasserna framfördt påstående, att indelningsverket är en grundskatt. Detta är falsat i och för sig. Grundskatterna äre helt andra och betalas af den berustade och roterade jorden likaväl som af all annan. Men om indelningsverket verkligen vore en grundskatt — hvad slutföljd borde då Dagbladsförfattaren ha kommit till? Tydligen den, att den bör upphäfvas, enär det icke rättsligen kan tillstädjas att 38,000 af Sveriges hemman ännu längre betala en grundskatt som öfriga 28,000 hemman icke erlägga eller blott erlägga till hälften. Vi ha ofta funnit att stadsboar antingen icke veta hvad indelningsverket är eller, såsom Dagbladsförfattaren och andra regeringsvänliga publicister, icke vilja veta det. Vi skola försöka genom en liknelse, hemtad från städerna, klara upp för stadsboar hvad indelningsverket är och hvad det är som jordbruksklarsen fordrar. Antag att för lång tid sedan egarne af smärre fastigheter i Stockholm hade, icke frivilligt, utan i följd af äldretvångsförhållanden, blifvit ålagde att två hus tillhopa ställa en eller flere män till magistratons förfogande för att såsom polis upprätthålla ordningen i staden. Magistraten hade först, efter CNE HRT TSE TEE NE RY Ren OA NINE ERS