Dagens Nyheter – 18 mars 1871, sida 1

NET CR drog sig likväl ej skattebonden den första extra beväringslagen, äfven med bibehållande af sitt åtagande dessförinnan; men, om denna lag hotar att drabba honom 2, 3 och 4-faldt — hvilken kan då ha hjerta att kalla honon sbillig och ofosterländsk, om han yrkar på befrielse från sitt första kontrakt och ingående af en ny förbindelse, som lika träffar alla, hvilka behöfva och äro skyldiga försvar? För åborna på ett skattehemman är det ej någon småsakr att, jordens afträdande öch torpets första uppbyggande oberäknadt, årligen efter syn underhålla det, för lega anskaffa afgående soldat, förse honxom med kläder, bränsle, kreatursfoder, dragare till jordens häfdande m. m., hvarifrån folkklasser som ega ojemförligt kostbarare intfesset än han att försvara, äro befriade, utan motsvarande beskattning. Men detta är ej nog. Soldaten blir till krigstjenst oduglig och afskedas eller dör. Roten mås ste då hemhysa och till stor del underhålla den äfgångnes familj, jemte det att ny soldat anskaffas. BSarma förhållande kan lätt tänkas inträffa med denna, äntiö under den förras underhållstid; och: sålunda kan, otn oturen är stor, en rote få att underhålla ända till 3, ja flera soldatfamiljer på en gång, utan rätt att derför fordra hjelp eller ersättning, och en afgången soldatfamilj tillhör roten som regel, ehuru ej i kontraktet intagen vidare ät till inhysning. Är soldaten frånvarande på möte eller kommendering, hvilken ofta utom det förra räcker 4 till 6 månader af året, så skall hans jord häfdas och skörden intagas för hans räkning af rotehållaren, samt familjens underhåll tillses och ofta af ren mensklighet bekostas, då mannen är urståndsatt att göra det. Ett ir, att tala om indelningsverket såsom en lätt sak och: föga kostande inrättning för den som ej känner af dess besvär mera än isynen af torpet låter ana; — ett annat är, att med kännedom om indelningsverkets egendomliga förbindelser och indirekta besvär för rotehållarne, väga skyldighet mot skyllighet och fördel mot fördel, allt under det att den egyptiska köttgrytan sjuder för den förre betraktaren, medan den senare gnager på ott afskrapadt ben.