Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 1

hon är högst belåten öfver att det icko blof något parti utaf oss emellan... Du skrattar, min vän; det är alltid ett godt tecken att man skrattar ... Men hör mig nu: du vyvct att mitt skämt alltid varit åtföljdt af allvarliga handlingar; jag liknar lyckligtvis icke de menviskor som göra sig vigtiga då det endast är fråga om att tala, men svika när det gäller att handla. Låt mig vara sådan jag är: lättsinnig till ytan men allvarsam i botten. — Edvard, sade Gabriel bjertligt, jag ville dö för hepne, men du förtjenar att jag lefver för dig. Jag skall underteckna ditt giftermålskontrakt; jag skall följa dig till Trankebar. — Bravo! Se, nu har du blifvit en äkta fransman igen! Var öfvertygad, min vän, att om alla män som dödat sig för qvinnors skull, komme till lif igen, skulle de akta sig för att göra om samma galenskap en gång till. Handla såsom vore du återuppstånden från de döda! — Ack! Edvard, Edvard, slaget har varit förfärligt... — Nåja, visserligen; men tänk icke vidare derpå. Vi skola nu i stället förströ oss... Du skall få se... Vi skola dansa på min bröllopsfest, som kommer att räcka i fjorton dagar... Det täcka könet är fult i Trankebar; men alltid finnes det väl någon tärna com kan slå an på dig... Innan vi fara från Madras, skall jag skrifva några rader till Mounoussamy och söka, så godt sig göra låter, ursäkta vår plötsliga affärd,.. Och så skall jag besöka