Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 1

ärr nn SN Eng Anf BKN ngn ör NER Av 4 SE Sverige spelar i fantasien hos ättlingarne af dem, hvilkas storverk en gång väckte Europas förvåning, finnes icke i Norge och norrmännen kasta inga längtansfulla blickar tillbaka till de tider, då Sveriges både rådslag och svärd vägde tungt iden europeiska vågskålen — Sverige sjelft till föga gagn. Hela riktningen af Norges utveckling har gått åt ett annat håll. Det har varis åt fredens välsignelser och ej åt krigets fasor som norrmännen egnat sina bästa tankar, och följden har också varit den att det skulle vara alldeles omöjligt att i Norge åstadkomma en sådan konstlad sinnesstämning för kriget som den, hvilken rhan nu här försöker uppväcka. Vi säga konstlad, ty enligt vår tanke förefinnes denna sinnesstämning alldeles icke på botten hos den stora massan af folket, geärdeles allmogen, utan är helt och hållet det tillfälliga resultatet utaf vissa tidningars bearbetningar, som funnit genljud dels bos studenterna vid våra akademier, dels hos några yngre, efter bedrifter längtande, militärer och dels slutligen hos denna sysslolösa skara af politici, hvilken är känd under det expressiva namnet Xkannstöpare och ur hvilkas mun flödar så mycken politisk vishet, synnerligast då de samtidigt löskat sin strupe med en liten toddy. I Norge deremot kunna ej ens dessa klasser entusiasmeras, emedan hela riktningen af Norges folk är så afgjordt fredlig att det skulle vara förspilld möda, till och med för en eå utmärkt CTyreust som dr August Sohlman, om han ville försöka spela upp deras fantasi till krigiska idrotter; och vi fråga: Månne man derför är mindre trygg för fiendtliga anfall i Norge än i Sverige? Mäånne ej Norges folk känner sig fullt ut lika väl skyddadt mot de vidt utskrikna preussiska eller ryska anfallen som någonsin det svenska, oaktadt det användt 30 procent mindre, proportionsvis, till sitt försvarsväsende, oaktadt det hvarken blåser i krigstrumpeten eller slår på sköldarne, och oaktadt det ej under sekler haft att glädja sig åt vårt indelningsverks stora viälsignelser. Och hvarför? Jo, derför att detta folk vet med sig att det ej vill lägga sig i andras förhållanden och att den som ärligt arbetar på sitt lands väl och på de menskliga förhållandenas utveckling står under ett skydd som är mäktigare än alla de viäldiga personligheter, hvilka nu uppröra verlden och på hvilka senares slutliga vanmakt vi i Napoleon se ett så lysande exempel. Må vi följa Norges föredöme och egna våra bästa krafter åt fredens och vår inre utvecklings värf och icke föra vårt land in på en väg som lemnar allt annat åsido för att vara färdiga med vår arme4t på Europas blifvande krigsteatrar. Vi bedja hr August Sohlman och alla hans själsfränder att betrakta vår krigafråga från nu angifna ståndpunkt af jemförelse med Norge, och vi äro förvissade om att de vid mognare besinning skola komma till helt andra åsigter än de hittills haft, liksom de kunna vara förvissade om att vi å vår sida med nya krafter ej skola underlåta att med både nit och allvar föra vår fredsälskande befolknings talan mot det till antalet ringa, men så mycket mera larmande krigspartiet här i landet.