Dagens Nyheter – 7 mars 1871, sida 2

Article Image
er Mo oe calag, der blott synd och uselhet öfvades.4 Med anledning häraf yttrade tal:n: Med (synd och uselhet menas af läsaren icke laster och brott, utan han förstår dermed sådane oskyldiga nöjen som att leka fria på narrit, låna eld o. 8. v., af hvilka lekar vi sjelfva under ungdomens sorgfria dagar så ofta varit roade, och hvilka lekar ännu, då vi åse dem, liksom i en brännspegel samla vår egen ungdoms glada minpen i ett ljusskimmer som fröjdar våra hjertan Läsaren, för hvilken jorden är endast en jemmerdal, lifvet endast en suckan och pustan för att salig varåa, eger i hågkomsten af barndomens oskuldsfulla dagar, upgdomsårens små förtjusande illusioner, icke någon angenäm hvilopunkt för minnet, icke någon solstråle för hjertat. Sväfvande högt öfver jorden i det andliga högmodets luftballong, karakteriserar han allt, som icke rymmes inom hans lilla gondol, såsom synd och uselhet. Sammanförande alla de anförda utdragen, såsom varande signifikativa för Ev. Fosterlandsstiftelsens andliga åskådningssätt, kan man någorlunda skönja de faror som hota, derest icke fromleriet bekämpas med de vapen som anstå den förnuftigt tänkande menniskan att bruka, nemligen upplysningens. I förväntan på att en stiftelse i samma stil som Ev. Fosterlandsstiftelsens, förande sistnämnda vapen i striden mot allt läseri, måtte uppstå, vore man frestad önska att läseriet mät:e mer och mer vinna insteg i de högre samhällskretsarne för att slutligen i de högsta kulminera. In konung Läsare skulle ovilkorligen lägga grunden till en väldig reaktion, och med hvarje sådan vinner alltid förvuftet terräng. Att önska detta vore emellertid Jikbetydande med att önska ett långvarigt för färligt verldskrig på det menniskorna skulle blifva botade för lusten att vädja till vapen. Allt andeligt fromleri, hvilket fordrar såsonr vilkor för erhållande och bevarande af den allena saliggörande tron att förnuttet tages tillfånga under trons lydnad, försenar mensklighetens civilisation genom att motverka upplysnings spridande och vetenskapernmas utveckling, särdeles naturvetenskapens som vågar påstå att jorden är äldre än 6,000 år; att hon icke skapats på 6 dagar; att det är solen som är orörlig och jorden som kretsar omkring henne m. m. som strider mot det enda menskliga snillefoster i verlden, hvilket blifvit tilldeladt ofelbarhet och förnekas ega någon inmnebärande lifskratt till förädling, nemligem Bibeln. Fromleriet bekämpar tankens frihet, förnuftets gudomlighet, folkens förbrödning, lagarnes förmildring och det moraliska begreppets förädling. Fromleriet lockar menniskan på en afviäg i fråga ow hennes bestämmelse här på jorden, förlamar hennes motståndskraft i olyckan, hennes förmåga att draga nytta af medgången, och detta förnämligast derigenom att läseriet tror sig kunna skåda igenom förlåten till detta hemlighetsfulla tillkommande om hvilket förnuftet väl hoppas att det finnes men aldrig förmätet säger: så ser det ut. Den kyrxliga tron och det menskliga förnuftet äro således de makter som kämpa om herraväldet. Tron är en vilkorlig gåfva som endast af den förnuftiga menniskan kan mottagas. Förnuftet är en ovilkorhg beståndsdel af det menskliga kreaturet. Tron omfattar det öfvernaturliga. Förnuftet omfattar allt. Tion föder fanatism. Förnuftet föder vetenskap. Sådan i sitt förhållande till det gudomliga menniskoförnuftet är den tro beskaffad som läseriet fordrar för salighetens ernående, deri kraftigt understödd af Evangeliska fosterlandsstiftelsen — devna förening af vilseförda svärmare, hvilka, sedan de väl lyckats taga sitt eget förnuft tillfånga under trons lydnad, hafva all möda ospard att äfven hos andra åstadkomma samma uppoch nedvändning af det gudomliga hos menniskan. Jag påminner mig ett försvar för barn:ns tro, samtalsvis anfördt af en ännu varande ledamot i Evangeliska fosterlandsstifvelsens styrelse: Om jag säger till ett barn: vet du, i natt har dom flyttat Stockholms slott på pråm öfver till Kastellholmen och der står det nu, så skulle det troende barnet icke alls draga detsamma i tvifvels. Var detta icke något bevis för barnens tro, så var det ett så mycket tydli gare bevis derpå att den stackars mannen lye

7 mars 1871, sida 2

Thumbnail