Dagens Nyheter – 7 mars 1871, sida 2

ingenting nämna åt Eva. Vi få lof att behålla våra hemligheter för oss sjelfva. — Så är också min mening, Gabriel. — Den tilländagångaa nattens händelser ha säkerligen uppskakat Eva mycket... Nar ni sett henne i dag? — Ja, ett enda ögonbliek... hon stod på sin balkong... En förtjusande blekhet var utbredd öfver hennes ansigte. Jag helsade på henne och visade henne ett bref som jag fått från Trankebar... Min blifvande svärfar är förbittrad på mig. Dessa konsuler äro då ena konstiga menniskor! Han vill att jag skall afvakta bröllopsdagen vid hans dotters fötter! Han underrättar mig om att alla onda tungor i Trankebar ha åtskilligt att förtälja om mig och om mitt förhållande till en viss ung enka; och han säger att jag, för att bevara min heder, måste återvända till min trolofvade. I synnerhet beklagar han sig öfver den vid danska konsulatet anställda personalens elakhet. Dessa konsuler ha så tråkigt under sin vistelse i främmande land att de få lof att bekymra sig om det som icke rör dem, för att fördrifva tiden. Emellertid ha vi här, synes det mig, vigtigare saker att tänka på än Trankebar-boarnes prat. Eller hvad säger ni, Gabriel? ... Men må vi nu tala om er; jag märker att jug alltför linge satt ert tålamod på prof. — Jag måste ha tolf tigrar till hvad pris som helst, Edvard. .