Dagens Nyheter – 7 mars 1871, sida 2

hö eeeeeERertrNAeee I I Hr. G. J. Leufstedts föredrag om läseriet och Evang. Fosterlandsstiftelsen. Vi fortsätta och afsluta i dag redogörelsen för detta föredrag. Tal. hade framhållit ätt fastän stiftelsen röjer en ängslig oro för att rubba okunnighetens traditionella vördnad för Embetet af Gud (hvilket i skriften saknar allt stöd), gifves det tillfällen då hon brinner af nitälskan för prester som icke äro läsare, och i sin yrede mot sådane låter hon oss veta hvilket språk otrons och denna verldens ande förer då den bor i en evangelisk-luthersk prest. Må man beakta, sade tal:n ironiskt, af hvilket fräckt, okristligt och moraliskt förderf-. vande språk en sådan ande är mäktig! Genom ett af sina ombud -— en prest — säger stiftelsen: Jag må väl kalla det en otrons, en denna verldens ande, som här råder och hvilken allraklarast visade sig vid härvarande prestförenings sednaste möte. Man skulle knappt kunna tro det: ett lutherskt prestsällskap sammanträder och der yttrar en ansedd medlem att man bör akta sig såsom för något syunerligt vådligt att i sina predikningar och annorstädes lära folk att tron allena gör salig, ty det har åstadkommit oberäkneligt ondt: nej, ärlighet, rättskaffenhet och dygd måsto man lägga vigten på och göra till hufvudvilkor, Likaså må man icke tala om något annat än Guds kärlek, och des har litet uppfattat kristendomens anda, som kan tala om en Gud som hatar och straffar. För öfrigt yttrade han med anledning af den utkomna boken om Helvetesläran att han hade svårt tänka att Gud skulle i evighet straffa en af honom skapad varelse och att, efter hans förmenande, en person med dessa åsigter kunde lika väl undvika helvetet som någon annan. Att nu en enskild person kunde yttra sådant är ej underligt, men — tillägger stiftelsens presterliga ombud — att i en sådan samling det ej mötte en mera allmän motsägelse, det är detta som är det förvånande och sorgliga i saken, och hvarföre jag nu ville omnämna det. Hvad skall det blifva af hjorden när den har sådane herdar! O, hvilka skador och refv r är ej på värt svenska Zion! Vi ha trott det vara af någon vigt för bedömande af Evang. Fosterlandsstiftelsens anda att anföra detta yttrande af en läsareprest om en kristlig prest och hvilket yttrande blifvit af styrelsen godkändt genom upptagandet i dess handlingar. Hr Leufstedt talade mer än en gång om dessa läsares andliga högmod och anförde på ett ställe en kolportörs klagan öfver att folket, isynnerhet den bildade och halfbildade klassen i orten der han vistades, hade under böneveckan dagligen bjudningar och