emedan det beror på kommande riksdagar om de har lust att honorera den nuvarande riksdagens moraliska invisningar eller icke.) Besynnerligast af allt hvad besynnerligt som föreföll — och mycket deraf är det nu ej rätta tiden att omtala — var att chefen för det parti som utgör andra kammarens majoritet, hr Arvid Posse, i den största af de omtvistade anslagsfrågorna talade och röstade mot sitt eget parti och med regeringen samt den innersta viljan. Detta är serkligen något temligen sällspordt i den parlamentariska historien och kan väl icke undgå att leda derhän att hr Posse snart blir en general utan armå6. Lycklig han, om han ändock i denna kungens tid, gom man säger, finner en säker reträtt, om icke precis i Carlskrona, så i Malmö.