Dagens Nyheter – 7 mars 1871, sida 1

Meningen af det kungliga brefvet till en fransk officer har blifvit mycket riktigt förstådd och utlagd af en fransk tidning, hvars yttrande derom anföres af Dagligt Allehandas korrespondent i Paris. Yttrandet lyder så: Under en annan tid, när ett annat tyskt kejsaredöme, vida fastare grundadt än det som vi nu se födas, hotade att likasom i dag uppsluka Europa, var det också en konung af Sverige, som var den förste att inse faran och hvars svärd visste att besvärja den. Denne konung hette Gustaf Adolf, och de generaler som han fick att bekämpa — och att slå, hette Tilly och Wallenstein. Dessa tider ligga långt ifrån oss, och konung Carl XV är måhända icke eller kan icke vara — Gustaf Adolf, men jemförelsen framställer sig icke desto mindre. Krossade under Europas likgiltighet, helsom åtminstone en bundsförvandt med hjertat I Det är ett bundsförvandtskap detta bref lofyvat — enahanda bundsförvandtskap som det från 1863—64 välbekanta krigspartiet var färdigt att afsluta när det olyckliga kriget bröt ut och som det är sinnedt att knyta när som helst och med hvilken makt som helst, blott det kan få Chämnast på Tyskland för att det först understödt SchlesWwig-Holstein 1 dess uppror mot danska monarkien och slutligen införlifvat begge dessa hertigdömen med Tyskland. Om det ryktbara brefvet erhålla vi dagligen nya och närmare meddelanden, än från det ena hället, än från det andra. I förstone, då man hörde talas derom — det var ungefär samtidigt med trontalets uppskrämmande utlåtelser -— sades att det hade varit adresseradt till den här väl bekante öfverste Brincourt. Men nyligen ha vi inhemtat att det var stäldt till major Vervizr, som troddes vara fånge i Erfurt, och att det var afsändt i midten af förlidne december månad. Det var ett dylikt bref som föranledde Fredrik den stores första krig mot Österrike och borttagandet af Schlesien. Vestigia terrent! brukar Aftonbladet säga. Behålles indelta armån så att krigspartiet alltid har trupper till hands och kommer en dag till stånd en konselj som gör sig impopulär så att den behöfver söka afledning för inre missnöje, så kunna vi komma att upplefva det mnapoleonska äfventyret, isynnerhet om konungamakten får behålla rätten att sluta politiska förbund och törklara krig. Vy nn tr