Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 3

gen har sundt förstånd och redlig vilja. Med anledning af hr Hiertås instämmande i hr Liss O. Larssons yrkande fäste han kammarens uppmärksamhet på den ovahligt vackra konstellation dessa båda herrar bildat, men för att störa intrycket af denna förening ville han eriora om, att hr Hierta för icke längre sedan än förra riksdagen på det vatmaste förordat jäst ett sådant förfarande med anslaget till biblioteksbyggnaden, . som det statsutskottet nu föreslagit. Dessutom beskyllde hr Ribbing motståndarne för att de icke ens ville göra början med att förskaffa oss ett försvar. Hr Ribbing fick emellertid erfara sanningen af det danska ordspråket: efter den söde Klöe kommer den sure Svie, ty hr Sjöberg, som likväl var öfvertygad om fördelarne af att bifalla utskottets hemställan, nedlade en allvarlig protest mot hr Ribbings uppträdande. Hr Ribbing hade visserligen lyckats muntra kammaren och bereda konungens rådgifvare en glad stund, som dessa nog kunde beböfva till omvexling i sin allvarliga sysselsättning, men han ansåg det icke höra hvarken till god ordning eller god ton att en representant, som öppet uttalar och utvecklar en från regeringens och. statsutskottets afvikande mening, derför blir på ett hånfullt sätt behandlad. Detta hr Sjöbergs yttrande framkallade starka bravorop i kammaren. Hr Hirta, som genom anförandet af några data tillbakavisade beskyllningen att föregående riksdagar ej gjort något för försvarsväsendet, anmärkte angående hr Ribbings yttrande; att den ärade representanten från Upsala med skickligheten hes en jonglör kastar sina argumenter omkring i alla riktningar för att sjelf åter upphemta dem på — näsan (skratt). Hr Lyttkens protesterade äfven mot hr Ribbings sätt att föra diskussionen i en så allvarlig fråga, och han beklagade att hans röst ej kunde tränga ned I ill vaktmästarerummet, så att hr Ribbing (som gerna utbyter sin bänk i kammaren mot en I stol i betjeningens rum) kunde höra den. Båda kamrarne bitöllo utskottets förslag I itan votering. Anslag till fästningsoch positions-kanoner. Utekottets förslag, att riksdagen måtte för ofvannämnde ändamål bevilja af k. m:t be gärda 551.000 rdr, hvaraf 200,000 såsom extra anslag för år 1872, bifölls utan diskussion af båda kamrarne. Anslag till infanterigevär. Den af k. m:t äskade och at utskottet tillstyrkta summan af 4,500,000 rdr, hvaraf såsom extra auslag 198,000 i år och 1,050,000 år 1872, till iofanterigevär, beviljades äfven utan diskussion. I första uppträdde å propos denna fråga hr C. G. Mörner och undrade. huruvida ej en del af lilla kreditivet användts till. anskaffande af infanterigevär, hvarpå statsrådet Leijonhufvud upplyste, att väl karbiner och revolvrar inköpts, men ej gevär. Anslaget till kopparpatroner, 204.000 rdr -— hvaraf sågom extra anslag iår 44,000 och år 1872 160,000 — stort, bifölls af kamrarne utan diskussion. Förslaget om uppgörande af fullständig plan för befästningsväsendet förföll, alldenstund ksmrarne (första emot och andra för) stannade i olika beslut. Anslagen till Karlsborgs och Waxholms fästningar, resp. 1,520,000(k, m:ts hemställan) och 517,080 k. mit hade äskat 1,133,760) rår, biföllos efter en kortare diskussion af begge kamrarne. Anslaget för befiästningarne vid Karlskrona. Utskottets hemställan, att till befästningarne vid Karlskrona hamn och vid Hvita Krog skulle anslås 3,750,000 rdr, derat 150,000 rdr att utgå ionevarande år och 200,000 rdr år 1872, bifölls at första kammaren efter en längre diskusgion mellan hrr statsrådet Leijon hufvud, Sprengtporien, L. af Ugglas, Wachtmeister, Nordanfeldt, C. G. Mörner, C. Ekman, Klint, Henning Hamilton och Beckfriis. Denna diskuseion vände sig emellertid ej om sjelfva frågan huruvida anslaget i sin helhet borde beviljas eller ej, utan om det ej vore skäl att bevilja för de nämnda två åren äskade beloppet 700,000 rdr. Alla talare, som yttrade sig för den mindre summan, gjorde det derföre, att de ansågo det hola anslaget äfventyrades vid en möjligen förestående gemensam votering, ifall första kammaren beviljade det större beloppet. De, som påyrkade detta sist. nämnda, hvaribland befann sig sjöministern framhöllo deremot det ändamålsvidriga och till ökade kostnader föranledande deri att utföra så betydande försänknipgar som de här ifrågavarande med så obetydliga årliga ansläg. Med 79 röster mot 19 stannade kammaren vid det mindre beloppet. Såsom vi i numret för sistlidne lördag omnämnde, hade nio af andra kammarens ledamöter i statsutskottet reserverat sig emot utskottets beslut i denna punkt. Man kunde sålunda dels deraf, dels af frågans särskilda natur och dets i föjd af de stora anslag, hvilka furav biiivit Ueviljade, förutse, hvad som ock idträffade, att i andra kämmaren böslutet i denna punkt först skulle bliresultatet af en långvarig öfverläggning. Hr Adlersparre öppnade debatten med att uppläsa ett skriftligt anförande, hvilket skulle i riksdagens protokoll, såsom uttryckande hans mening, intagas. Han vidhöll deri de åsigter han vid 1868 års riksdag i fråga om Karlskronas befästande uttalat; han ansåg fortfa rande att en fullständigare undersökning borde föregå allt vidare fullft le af befästningsarbetena derstädes, en enligt hans åtigt, den nu ifrågasatta pliv mn som skulle kunna utföras för 3,750,000 idr, ieke lemnade tillräcklig trygghet i s! nde på försvarsförmågan. Han ansåg d.u:for som sin pligt i egenskap af riksdagsm... att uttala en varning mot nedlaggande af vidare summor vid Karlskrona, innan man vore fullkomligt öfvertygad om att man ej kastade sig in på ett företag, som kunde bli betydligt dyrare än det i början syntes, Dessutom ansåg han äfven att vi borde fullborda Karlsborg och befästoingarne vid Stockholm, så att vi åtminstone hade någon fästving firdig, innan vi tänkte på något vidare i samma väg. Denna mening understöddes af hrr Jan Anslerson, Hörnfelt, Mankell, Carl Ifvarsson, E-gman, J. Rundbäck, O. B. Olsson, A. -ANPESRSENEL TE PRE PTE ak