Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 3

. Statsrådet Abelin uppgaf att afsigten med deh begärda förhöjningen hade varit att om inöjligt vinna eh tättelse i det nu rådande oefterrättlighetstillståndet; Statsitskottots förslag blef slutligen af kamrarne bifallet, af första kammaren genom voteriog, som utföll med 79 röster mot 18. Utan öfverläggning biföllo båda kamrarna: ett extra anslag af 282,880 rdr 14 öre tillbe: täckanide af bristen i gu nisonsregjementenas mäthållniegsanslag; ett extra anslag af 18,000 rdr till inlösen af persedlar för Wermlands fältjägareregemente; och ett extra anslag af 60,000 rdr till topografiska kårens arbeten. Officerares anställning i utländsk krigstjenst. Anslaget till detta ändamål, 9,000 rdr, samma belopp som förrutgått, gaf ej anledning till någon anmärkning, men hr Mankell gjorde i andra kammaren några erinringar mot det sätt, hvarpå det blifvit användt. Så fordrade han att endast fullt kompetenta officerare, hvilka sedan kunde tillgodogöra svenska armån sin vunna erfarenhet, skulle få understöd, samt att detta understöd ej borde utdelas till for många, hvilka då i sina studier kunde hindras af ekonomiska bekymmer. Krigsministern, hr Abelin, anmärkte häremot, att de svenska officerare, som åtnjutit detta understöd, tillvunnit sig stora loford och således visat sig vara förtjenta deraf. Äfven hr Adlersparre avsåg att några befogade anmärkningar icke voro att härvid göra. Anslaget bifölls af båda kamrarna, i den förata utan diskussion. Anslaget till skarpskylteräsendet bifölls af andra kammaren utan diskussion. I första kammaren red hr C. G. ner, i år liksom alla de föregående, spärr mot skarpskyttarne, hvilka emellertid af statsrådet I etJjonhufvud togos i försvar, ja, till och med komplimenterades för den håg för vapenö gar, de utbredt i landet, samt fingo vid voteringen (49 mot 33) oqvaldt sig tillerkända de 100,000 rdr, k: m:t töreslagit till folkbe ningens befrämjande. Anslag till fältartillerimateriel. is Utskottet hade föreslagit beviljande af I 4 af k. mit för fältartillerimateriel täskade r ma 1,102,743 rdr och att deraf anvisa såsom (4 extra anslag för år 1872 ett belopp af 180,0060 : rdr. I första kammaren började hr C. Ka-b 1: diskussionen om detta anslag, Fan klandradeo, ! att man ej fått veta hvad slags filtartilleri det vore fråga om skulle åstadkommas genom den äskade summan. Vore det stålkanener, :! vi skulle ha, eller gjutna kanoner? De förra ha nu under tysk-franska kriget bevisat sig öfverträffa de senare. Hade man ej i sinnet 1 att anskaffa mitraljöser, hvilkas betydande roll 1 i det nämnda kriget vi alla känna? Talaren l 8 1 i g ville, ihnan han gåfve sitt bifall till anslaget, veta huru det skulle komma att användas. Hr äf Klunt upplyste, att utskottet hos krigsministern skaffat sig upplysningar i denna sak, hvilka utskottet betraktat såsom i allt förtroenderulla samt uppå dem grundat sitt utlåz tande. Hr IHenntiag Hamilton fästade upp4 märksamheten på den ofantligt stora betydelse, ) a artilleriet numera intager under ett krig, samt att kostnaderna naturligtvis med anskaffandet af nya kanoner måsto ökas äfven i följd aff att mera serreringsmanskap i och med detae samma blir af nöden. I andra kammaren, der frågan om detta anslag föranledde en längre debatt med flera 1 ganska anmärkningsvärda episoder, sysselsatto I man sig icke med den blifvande materielens t beskaffenhet, utan gällde striden hufvudsakli A gen förslaget att nu bifalla hela det äskade beloppet, men endast för 1872 anvisa en minrv dre del deraf, Härjemte uttalades den åsigt, s att vi icke ha någon anledning att genom a brådstörtade beslut inkasta oss i ekonomiska 1 svårigheter, ty sannolikheterna för att vi icke d skola indragas i ett krig äro ej mindre nu än 4 de varit förut. I afseende på anordningen JI att bevilja hela anslaget, men för nästa år enI dast anvisa en mindre summa, anmärktes det I oriktiga uti att gå kommande riksdagar i förs väg samt derjemte det vådliga deri, att ställa t så stora fonder till regeringens disposition. 8 Till stöd för åsigten, att någon öfverhängan1 E f t N 8 I f E eg 3 de krigsfara ej hotar, anförde hr Mankell särskildt, att konungen i Norge icke ansett förhållandena kräfva några stora extra anslag till försvarsväsendet, då deremot konungen i Sverige derför begärt så ofantliga summor. Hr Liss Ulof Larson hade i utskottet reserverat sig mot beslutet och föreslog nu att riksdagen skulle bevilja endast det för 1872 bestämda beloppet at 180,000 rdr. Häri instämde hver Hierta, Lyttkens och Jöns Pehrsson, Hr Mankell föreslog att riksdagen skulle med beviljandet af samman för 1872 uttala, att den tills vidare godkände regeringens plan angående anskaffandet af materiel. De åsigter,1 som dessa talare låtit höra, bemöttes af hrr 1 Posse, Jan Andersson, faler Berg Per NilsI s son i Espö, Ribbing, Åstrand, Key, Palan s der, Sparre, Mannerskantz, Rundgren, LithI r ner, J. E. Johansson och statsrådet Abelin, h hvilka alla påyrkade bifall till utskottets förs slag oförändradt. Hr Posse och flera af dessa talare betonade I a uttryckligen, att riksdagen genom att bifalla hela anslaget dfcke frånsade sig dispositionsI u rätten öfver det icke anvisade beloppet, men li anmärkte att det dels ur rent ekonomisk synnn punkt vore fördelaktigare att bifalla hela sumI h man, hvarigenom regeringen blefve i tillfälle k att göra större beställniogar på en gång och Ir dervid betinga sig billigare vilkor än om min f dre beställningar måste göras, dets innebure a ett sådant beslut en moralisk garanti för re d geringen att representationen erkände detta behof, hvilket ingen nu förnekat, och delsl, slutligen hade detta förfaringssätt stöd i gammal praxis, hvarpå flera exempel anfördes, och kunde iogalunda kallas inkonstitutionelt, så--. som en talare avtydt. N i Hr Zibbings lifliga blod kom i mycket häfI; tig svallniog öfver de anmärkningar, som blifvit framställda mot regeringens, af utskottet s understödda, anslagsfordran. Han kunde allt deles inte förlita sig på hr Mankells tro, att vi icke löpte någon fara, och han kände sig f ytterst upprörd — en sinnesstämning, som li fann uttryck i stora gester och bittra sarkasmer — öfver att denne talare med flera andia I. opponerat sig i denna fråga. Mot hr Lyttkens, j som ej kunnat förstå att regeringen skulle ha någon större säkerhet af att denna iiksdag bifölle kela anslaget, då kommande riksdagar i alla fall hade dispositionsrätt öfver beloppet, 2 RR AS mn dan: attlavkeot har