Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 3

Biksdags-Nyheter. Båda kamrarne hade i lördags sammanträden både på föroch eftermiddagen (först vid midnvattstiden åtekildes man), hvarvid först behandlades statsutskostets utlåtande öfver anslagen under . Fjerde hufvudtiteln. De fyra första punkterna i utskottets förslag afzjordes utan betydelsefullare diskussion, Ersättning för afskrifna qvararäntor. Förslaget härom återremitterades af första kammaren, men gillades af den andra. Disposition af anslag för Wermlands fältjägare. Andra kammaren biföll utskottets hemställan utan diskussion; den första likaså, dock efter en kontrovers mellan hrr L. af Ugglas, uf Känt, CO. G. Mörn.r och Koskull, samt votering, som utföll med 62 ja mot 21 nej. Garnisonsregomentenas mathållning. Utskottet hade för ändamålet förordat förra beloppet, 320,000 rdr; som föralagsanslag. Urder öfverläggvingen om denna fråga i första kammaren yrkades af hr OC. G. Mörner, att detta anslag skulle uppföras till ett belopp a 400,000 rdr samt såsom reservationsanslag. Med denna talare instämde hr v. Koch samt, hvad summan beträffade, äfven hr G. af Ugg as, Till k. m:ts förslag, att summan skulle bestämmas till 470,000 rdr yrkades bifall af hrr statsråden Wern och letjonhufvud samt Tagerberg. Utskottets förslag förordades af hir LD. af Ugglas, Tornerhjelm och af Klint, I andra kammaren gaf denna punkt unledning till en kortare diskussion, som öppnades af hr Jankell, hvilken lemnade en kort historik öfver huru denna fråga utvecklat sig, för att deirigenom närmare motivera sitt förr hafda yttrande, att regeringens förfarande att nu ånyo framkomma med anslagsfordran för detta ändamål vore inkonstitutionelt, hvarn, genom anförande at en del siffervisade huru på detta anslag under de senare åren brist ständigt uppstått. Talaren ville dock ej göra någon nedsättning i den föreslagna summan, men sedan hr Gumalius yrkat att beloppet skulle anvisas som reservationsanslag, hvari hr Jöns Pehrsson instämde, biträdde hr Mankell äfven denna mening. För bifall talade hr Posse, som bemötte hr Mankells påstående, att regeringen handlat i strid mot sin befogenhet.