Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 2

tidtals låg och slog med händerna i väggen, utan. att säga ett förståndigt ord. .Påminnande osg Herrens löfte: Der två af eder komma öfverens på jorden, hvad ting det helst kan varda, som de bedja om, skall det dem gifvet vara af min fader, som är i himmelen, föllo vi ned och bådo, att Gud för Kristi skull ville befria mannen från hans plågoande och göra honom helbregda. Medan vi bådo, rasade mafireh vVärte än förut och slog med händerna i väggen. Sedan vi uppstått från bönen, sade vi till anden: I Jesu Kristi namna bjuda vi dig gå ut af honom. Derpå började anden i en hemsk ton klaga: skall nu drifvas ut ur honom, jag skall icke längre få vara i honom. Jin stund derefter blef mannen stilla, kom till sina sinnen, gick upp och satto sig på en stol, och efter några dagar var han fullkomligt återställd. Talaren tillägger: Jag tror eljest alltid att man föreställt sig den lede fienden såsom ett rytatide lejon, det der går omkring och sökerefter hvem det uppsluka må. Men här uppenbarar han sig såsom en beskedlig fan, den der utan synnerligt motstånd låter fördrifva sig, erinrande om t. ex. en pastorsadjunkt, den der pitter vi ett godt brödstycke, men blir missiverad till annan obekant ort utan att våga opponera sig. (Det må apmärkas att detta infall var den enda nf talarens många offektrika fraser, om hvilke skulle kunna sägas att den var något stark.) Vi måste här, för andra ämnens skuld; afbryta redogörelsen för Leufstedts föred.ag, men skola i nästa nummer meddela den verkligen lysande afslutningen af hans tal, Ett meortförsök föröfvades sistlidna onsdags afton vid pasa kl. 6 på öppen gata i Warberg. En yngre tjensteman vid postverket, kontorsskrifvaren hv A. Carlberg, som varit t. f. postmästare under hr J A. Strömbergs frånvaro, kom gåsade i sällskap med två fruntimmer å Ti 11 on från staden hemkörande bonddr os ger fram och utan att yttra ett ov ! on knif i dennes hufvud. Huggot, är synnerligen djupt, syneg ha trälfat len af hufvudet, hvarifrån såret sträcker sig ned öfver ena kinden, tätt bakom örat. Hade hugget träffat något längre ned, är det otvitvelaktigt, att pulsådern afskurits och ett lif blifvit spildt. I fredags lyckades det kronofogden, v. häradshöfdingen A. de Mar att upptäcka gerningsmannen till dådet. På grund af misstankar utreste nemligen hr de Marå till Hunestad och fick omsider 18-årige bondesonen Otto Johansson från Miöavad att bekänna sig skyldig. Gerningsmannen påstod sig ha verkstillt dådet i berusadt tillstånd, ehuru det dock man och man emellan glunkas om, att han gannolikt ansåg hr Carlbergs guldgalonerade mössa vara en läingmansmössa. Carlbergs helsotillstånd anses utan fara. Otto Johansson är känd såsom vildsint och slagskämpe. Bomnmbarderadt hus. Handlanden Rosendahl, hvars vid stortorget i Kristianstad belägna hus under den senaste stormen utgsattes för ett mycket häftigt bombardemang af skifferstycken från kyrkotaket, hade till i onsdags låtit inför rådhusrätten inkalla åtskilliga personer, hvilka undergingo vittnesförhör angående den skada, som vid nämda tillfälle tillfogades de Rosendahlska byggnaderna. At dessa vittnesmål framgick, att ett stort antal större och mindre skifferbitar med ytterlig våldsamhet af stormen slungats mot byggnadernas väggar och tak, hvilka deraf lidit betydlig skada, som af sakkunniga personer var värderad till minst 1,500 rdr. Ny ångbåt. En lista för teckning af aktier i en ångbåt, ämnad till frakt af hufvudsakligen jern och trävaror från Gefle till utländska orter, har cirkulerat bland dervarande köpmän. Detta företag har omfattats med sådant intresse, att omkring 130,000 rår redan lära vara tecknade, hvadan man kan . med säkerhet anse att den storartede planen kommer till stånd. Fartyget skall mäta 1,000 tons och blir således ett bland de största i svenska handelsflottan. En skräddare och hans hustru i B. socken i Skåne lågo härom natten i en god lekamlig sömn, då de plötsligt viicktes, enär sängen tycktes vilja vända sig om. Stor förskräckelse uppstod i huset och denna ökades alltmera. De voro nemligen i fara att drunkna och vattnet steg redan öfver sängen. Skräddaren, som ej var naturpoet och ej heller naturkunnig, hade i bibliskan sett att regn