Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 2

AR — Min fru, sade han, vi ha sökt Coura i hela trakten; vi ha ropat honom så att vi kunnat uttrötta ekot... den stackars hunden! Eva uppgaf ett förfärligt anskri och reste sig konvulsiviskt, såsom om en orm hade stungit henne i foten. De unga männen: sprungo äfven upp på golfvet, Gabriel blek som en döende, Klerbbs med en stoikerg nonchalance. Eva pekade med fingret på en mängd stora blodfläckar å Klerbbs och Gabriels hvita kläder. Hon gjorde en ansträngning och utbrast: — Det är menniskoblod! O, fasa!... Hvem ha ni mördat? De unga männen, som nyss kommit ur det djupa mörkret och voro bländade af ljusskenot, hade ännu icke gifvit akt på dessa ohyggliga fläckar. Vid det rop Eva uppgaf kom Talaiperi instörtande, och äfven han frågade med ett oförklarligt uttryck af förtviflan: — Hvarifrån kommer detta blod? Hvarifrån? Säg! Klerbbs, som bibehöll hela sitt lugn, Svarade saktmodigt: Jag tror mig ana det. Alltsammans är mycket enkelt och naturligt. Jag sköt på en tiger, och jag sårade honom. Nu ha vi sökt honom i den tron att han var död och derunder trängt oss igenom åtskilliga busksnår. Sannolikt har han passerat samma väg som vi, och det är således hans blod som nu befläckar våra kläder.