Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 2

-— LUU ee — Alltid densamme, herr Klerbbs!...Och denne stackars Coura! Hvad har det blifvit af honom?... Coura! Coura!... O, Coura är för alltid förlorad! Denne förträfflige hund var fästad vid min man med en så innerlig tillgifvenhet . .. Dessa fördömda tigrar lemna oss då aldrig i fred! Man borde be lord Cornwallis skicka hit ett regemente sipojer, sade Klerbbs och med dessas hjelp anställa ett utrotningskrig mot traktens tigrar. — Mino herrar, återtog Eva med ett uttryck af hot i rösten, om jag ännw hade min förmögenhet i behåll, skulle jag med nöje gifva hälften deraf åt den som förde till mig tolf tigrar, dödade under loppet af en natt. — Men lord Cornwallis, yttrade Klerbbs, skall gerna låta er få disponera... — Nej, jag skulle icke vilja använda någon armå6 emot dem... det vore att bevisa dem en alltför stor heder; jag skulle önska att en enda man gjorde detta för min skull och stt han af de tolf stolta tigrarnes hudar iite sammansy en matta, hvilken jag sedan finge trampa under mina fötter. Jag skulle känna mig lycklig och triumfera i den öfvertygelsen att bland de tolf funnes åtminstone en af dem som voro med vid Lutchmi den olyckliga dagen, och att jag vid hvarje timma på dygnet kunde trampa på hans hufvud. — Ja, jag förstår er, min fru, sade Klerbbs; detta är en äkta engelsk ide,