Dagens Nyheter – 4 mars 1871, sida 1

GGE EGR LR RAA 35; Vi skulle kunna citera massor af dylika hr konseljnarrens officiela utgjutelser mot venstern och landtmannapartiet, mot frisinnade tidningar m. m. För dagen uttala vi blott en godbit ur Göteborgs-Posten för den 14 februari. Då Aftonbladets Kalmarvisa stod anförd der den 15 februari och sålunda båda tidningarne kommo allmänheten tillhanda ungefär samtidigt, så antaga vi att dessa anfall mot majoriteten i andra kammaren skett efter gemensam plan och öfverläggning. Vi vilja derför äfven i denna tidning behandla bäda bladen nästan samtidigt. Hr konseljnarrens framställning lydde så här: Lyckligtvis ha vi riksdagen att tala om, först och trämst försvarsutskottet naturligtvis. Välfärdskomitån som landtmannapartiet tillsatt för att öfvervaka andra kammarens försvarsutskott är måhända kärnan till en ny minister. Ni höjer på axlarne. Ni drar måhända på munnen öfver en så befängd id. Var så god! Genera er icke, skratta gerna om det behagar er, men ni kan ej tro hvilken dragningskraft statsrådsportföljerna haistoppniogen. Kunde det ej vara skäl att en gäng på försök och för ombytes skull en minister komme till styret som vore renonce på anseende, m. m, i samma stil. Vi hafva nu, som sagdt, blott velat anföra en profbit på det skrifsätt, med hyvilket konseljens officiele skandalskrifvare i flere år förföljt de fleste som dristat på något sätt å det politiska området uppträda mot ministören och synnerligast mot andra kammarens majoritet. I spetsen för denna majoritet stå hrr Posse, Key, Charles Emil Piper, Koskull, Carl Ifvarsson, Jan Andersson i Jönvik, kapten Ericson med flere af vår riksdags mest framstående medlemmar; och härtill kommer att denna majoritet numera afgjordt anslutit sig till Svenstern med hrr Hedin, Mankell, Carlsund, Gumtlius m. fl. i spetsen. Vi fråga nu: bör det ej för dylika, af hela landet högt aktade personer kännas särdeles smickrande att blifva förklarade Crenonce på anseende af en person, hvilken har stadig tjenst som konseljnarr. I fordna dagar kände vi en hr Paul Fritz Mengel, hvilken dels som ledamot af bondeståndet och dels såsom tillfällig medarbetaro i eller sufflör åt flera tidningar använde en stor talang för att motarbeta statslyx och en alltför stark byråkrati här i landet, och hvilken på sin tid med lika mycken styrka som hrr Hedin och Jöns P hrsson nu angrep, såsom representant, både I1:sta och 3:dje hufvudtitlarne, ja till och med den extra millionen till betäckande af hofhållningens skuld. Det är skada att denne hr Mergel har försvunnit från den publicistiska och representativa banan, ty vi veta verkligen ingen som skulle bättre kunnat besvara herr Görans kalumnier än just hr P. F. Mengel. Då han emellertid ej låter höra af sig, ha vi beslutat att sjelfve taga hr konseljnarren under upptuktelse, och vi antaga att han dervid skall komma underfund med att de nya pennor som stå oss till buds äro allt annat än slitna och gamla, såsom han i samma artikel behagade yttra.