stunder som äro allvarliga och minnen som man måste respektera! Klerbbs bugade sig för den vackra enkan och betygade i kraftiga ordalag sin uppriktiga tillgifvenhet för henne. — Hvilken förskräcklig natt! sade Eva... Min Gud, hvarför har jag icke styrka att slita mig lös från detta hus?... Det kommer sig deraf att här allt påminner om honom. ,. Min stackars Samy!... Herr Klerbbs, ni har handlat mycket oförväget, mycket lättsinnigt!... Att skjuta af ctt skott midt i natten!... och på on tiger!... i mitt hus!... — Jag trodde, min fru, att det var min pligt att döda en af era fiender, när och hyarhelst han visade sig. — Ni skall veta, herr Klerbbs, att hvarje natt vid samma timma som denna kämpar min sömn mot en förskräcklig, en infernalisk dröm... Jag tycker mig vara i en ödslig dal, der jag hör tigrar ryta samt vattenfall brusa; jag ser en blodig flod framflyta, förande med sig trasor af guldtyg samt gnagna menniskooch.djurben; jag deltager jemte många män i en ohygglig festmåltid, hvarunder den starkaste bland männen slukar tigerkött, och tigrar sluka mitt hör dödsrosslingarne af en jätle som krossats utaf en klippa. Och jag känner min kropp omfamnas af jernarmar och en hand af stäl trycka min hand. Jag arbetar för att slita mig lös, och då jag vaknar, känner jag en