Dagens Nyheter – 3 mars 1871, sida 1

För fönstron på nedra botten voro nattetid luckor af metall anbragta. Dagern insläpptes genom en mängd små hål. Denna befästning var tillräcklig för att afskräcka illasinnade hinduiska landstrykare från hvarje försök att bryta sig in. Och äfven tigrar, hvilka lukten af oxar och hästar ofta lockade till villans närhet, insågo genast sin vanmakt, så snart de blefvo varse de väldiga stallsdörrarne. De aflägsnade sig alltil, utan att ens göra något försök att vinna ändamålet med sin visit. Klerbbs smög sig tillbaka in i rummet på tåspetsarne, framtog sina pistoler och återkom, försedd med ett vapen i hvardera handen. Vid hvarje blixt blef alltid samma hemska silhouett synlig framför den mörka massa, som skogen företedde, och ett ögonblick kunde man till och med se huru vålnadens hår rördes af vinden. Klerbbs sade till Gabriel med nästan ohörbar röst: i — Antingen är det ett andeväsende vi skåda eller också en menniska som har fiendtliga afsigter. En vän kommer icke barhufvad midt under en stormig natt och ställer sig här invid sjön, trotsande alla tigrar af hvilka han omgifves. — Det är rätt, svarade Gabriel lika sakta. Således ha vi en fiende framför 0ss, ty på spöken kunna vi ej tro, fortfor Klerbbs. Den okände befinner sig på knappt femtio stegs afstånd härifrån ... Eller hvad säger ni?