Dagens Nyheter – 2 mars 1871, sida 1

alltid segrande behag. Hon har icke haft någon kärlek att skänka mig, och derför har jag i ersättning fått hålla till godo med hennes hat. I morgse då jag kom hit trodde hon att jag ångrat mig och af sådan anledning vändt tillbaka till hennes boning; men under vårt samtal tog jag henne snart ur denna vilifarelse. Nu påstår hon sig icke längre hysa något agg till mig, utan har tvärtom betygat mig sin högaktning sedan jag under vår promenad i trädens skugga berättat för henne min hemlighet, låtit henne veta att jag snart skall gifta mig och att jag sedan gammalt varit kär i fröken Herminia. Denna förklaring tillfredsställde hennes egenkärlek, och hon lemnade mig, sägande i glädtig ton: CAh, herr Klerbbs, om ert hjerta varit fritt, skulle ni ha älskat mig!t — Tillbedt er på mina knän! svarade jag. Och som ni sjelf såg, sprang hon ifrån mig, lik en gazell, för att uppsöka sin svåger Talaiperi. Ungdomlig glädje afspeglade sig åter i Gabriels ansigte. De båda vännerna utbytte några hjertliga ord, hvarefter de styrde sina steg mot boningshuset. Då de passerade terrassen, kom en förälskad spanjor, i hvilkens namn man räknade icko mindre än tre y, dem till mötes och sade i bedröfvad ton: — Ni ha kanske icke hört den sorgliga nyheten, mine herrär?