Dagens Nyheter – 2 mars 1871, sida 1

i Thiers tal till franska nåtionalförsamlingen den 19 februcri, då hån öfvertog den verkställande makten, lyderii sin helhet sålunda: Mina herrfar! Jag måste framför allt tacka er, icke för den tunga bölda som pi ha lagt på mina skuldror, utan!för det förtroende ni under sessionen i förrgår bevisat mig, Ehuru förskräckt vid tapken på det svåra, forliga och isynnerhet smältsamma i det uppdrag, ni lemnat mig, har jag lyssnat blott till e: känsla, en enda som bjudit mig att utan tvekan och utan vilkor underkasta mig landets vilja, ty man bör Jyda landet mera, tjena det bättre, älska det högre i samma män det är olyckligt. Ack! det är olyckligt, olyckligare än det varit vid någon annan tidpunkt i sin så ärorika historia, som har att berätta huruledes det ofta varit störtadt i olyckans afgrund, för att plötsligt åter uppstiga på maktens och iärans höjder, derunder likväl beständigt ta gande en verksam del uti allt hvad stort, skönt och för menskligheten nyttigt var! Det är olyckligt utan tvifvel, men det är fortfarande ct af de största; de mäktigaste länc på jorden, alltid ungt, stolt, outtömlig. på bjelpkällor, framförallt ständigt hjel temoecist, som bevisas af Paris långvariga motständ, hvilket skall bli ett af den menskliga ibhärdighetens och energiens minnesmärken. Uppfylld af tillförsigt till vårt älskade fäderneslands väldiga förmåga, gifver jag utan tvekan, utan beräkning efter för den af er uttalade nationalviljan, och här står jag på er maning, på er befallning, om jag så får säga, bercdd att lyda er, deck med ett förbehåll; nemligen att sätta mig emot er, ifall I, hänvförda af en ädel, men obetänkt känsla, skullen fordra af mig hvad den politiska klokheten ogillade, såsom jag gjorde för åtta månäder sedan, då jag plötsligt reste mig för att sätta mig emot den sorgliga förifran, som skulle leda oss till ett olyckligt krig. För att åstadkomma enhet i handling, hafven I öfverlåtit åt mig att välja mina kolleger: jag har utsett dem utan någon annan bevekelsegrund att föredraga dem än den-aktning, som allmänt skänkes deras karakter och deras förmåga; och jag har tagit dem, icke ur ett af de partier, som söndra oss, utan ur alla, likasom landet sjelf gjorde, då det gaf er sina röster och lät de mest olika, de skenbart mest motsatta, men genom fosterlandskärlek, kunskaper och gemensamhet i goda afsigter förenade. personer förekomma på samma iista. Tillåten mig att för er uppgifva namnen på de personer som lofvat biträda mig i styrelsen: Dufaure justitie-minister, Jules Favre utrikes-minister, Picard inrikes-minister, Jules Simon undervisnings minister; de Tiarey, mi nister för de allmänna byggnaderna, Lambrecht handelsminister, general Le F16 krigsminister och amiral Pothouan sjöminister. På denna lista fattas finansministern. Detta val är redan bestämdt af konseljen; men då den aktade medlem, åt hvilken detta departement skulle anförtros, ännu icke befinner sig i Bordeaux, har jag ansett mig icke böra lemnå hans namn åt offentligheten. I torden ha anmärkt, att jag sjelf icke öfvertagit nägot ministerdepartement för att ega mer tid att till samma åsigter förena och med samma verksamhet omgifva alla grenar af Frankrikes styrelse. Utan att nu för er framlägga ett styrelseprogram, hvilket alltid är något sväfvande, skall jag tillåta mig att anställa några betraktelser öfver den tanke på enhet, som är min ledtråd, och genom hvilken jag skulle vilja åstadkomma vårt lands återupprättelse. I ett lyckligt, regelbundet konstitueradt semhälle, hvilket i lugn öch utan skakningar gifver efter för framstegen i åsigter, representerar hvarje parti ett politiskt system, och att förÅr An HT KÄR svor ln ra Star är on NEN JE SR ög MR DRAS NE rank FE Ye dee RN NN ER YR a a