Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 1

Må vara att tyskarne icke respektera Paris i den mening som parisarne sjelfva, men med den kännedom, jag har om Paris, skulle jag, i tyskarnes ställe, frukta och misstro det. Paris, är f. n. mycket lugnt och mycket tyst — intet arbete och inga nöjen, det mest sorgliga af alla tillstånd. Vi ha icke hjerta att roa oss, och hvad arbete beträffar, finnes det ej materialier, äfven om det funnes beställningar, ty nästan alla yrken stå strandsatta. Alla våra råmaterialier och i främsta rummet den för så många yrken nödvändiga artikeln bränsle äro slut, och tills dato ha vi endast blifvit försedda med det nödvändigaste af all föda. PSamhällets och den enskildes återvaknande till lif går långsamt men säkert och underhjelpes mycket af allmänhetens goda lynne. Den yttre förändringen, isynnerhet af ansigtsfärgen, är mycket i ögonen fallande. Den smutsgula hy, som ännu mer än magerheten skall gvarstå i mitt .minne, har nästan alldeles försvunnit. Jag tror icke alt parisarne skola bli besvärliga förr än de hunnit få litet kroppslig styrka. Då de äro hungriga, äro de farliga och de kanske bli det också sedan de återhemtat sig, men just denna process absorberar och skingrar någon tid den allmänna uppmärksamheten. De engelska gåfvorna prisas högligen och tidningarne kunna knappt gifva en id om den tacksamhet, som kännes i månget fattigt hom. Fläsket och osten äro det kärkomnaste, isynnerhet osten, som icke behöfver kokas och som gör brödet smakligt. Jag kunde aldrig tro, att Paris älskade ost så mycket. Vimåste komma ihåg, att bränsle ännu är mycket sällsynt och oerhördt dyrt — 8 frank pr ewt (119 skålp.) för dålig ved och kol finnes ej att få. Söt mjölk sakna vi ännu alldeles. x x X En utdelning af -lifsmedel från England beskritves sålunda: Vi giögo till hr Moores magasin, och långt innan vi främkommo, fingo vi sigte på könen, som sträckte sig flera hundra alnar från dörren och bestod af nära 2,000 personer. De voro alla qvinnor och barn; man hade funnit sig nödsakad att utesluta männen, såsom varande alltför våldsamma. Några af qvinnorna vid könens aflägsnaste ända hade helt lugnt satt ifrån sig sina korgar och tagit fram sina medförda arbeten; em del satt på stolar, en del på gatan i lugn förbidan på att deras tur skulle komma. Man sade oss att många hade infugenit sig med sina stolar redan på natten och sutto vid dörren ända till morgonen för att få vara de första, och de aflöstes på korta stunder af slägtingar eller vänner för att få njuta någon hvila. Hvarje understödsbegärande lemnade, då han inträdde, en pollett, hvilken makulerades, och gick sedan med upplyftadt förkläde förbi utdelarne, hvilka deri kastade fläsk, ost, mjöl och bröd, och med glädjestrålande ansigte ut genom en annan dörr. Mellan 1,500 och 1,800 rationer om dagen utdelas här x x x Från Jardin des plantes berättar en engelsman som besökt denna botaniska och zoologiska anläggning följande, hvilket vederlägger berättelserna om att man uppätit en del af de till samlingarne hörande djuren: tMed djuren har man farit bättre än med växterna — intet bland dem har blifvit uppätet af Paris befolkning, och ehuru åtskilliga granater exploderat i trädgården, ha de allaEr RR TT a we Ad obe MET rr SE Br rf rn et ENE