Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 1

— Klerbbs, bedrag mig icke! — Gabriel, haf förtroende till mig; jag förtjenar det. Tror ni att jag skulle vilja förstöra en qvianas rykte, äfven om denna qvinna egde tio millioner, som jag kunde vinna på affären? Då har ni ännu ieke lärt känna mig. Lyckligtvis är Eva den som hvarker sätter sin förmögenhet eller sitt rykte på spel. Se på mig, Gabriel; mina åtbörder, mitt ansigte, min röst äro allvarliga. Tviflar ni ännu?... Hvilket envist misstroende!... Låt höra, huru skall jag bete mig för att ställa er tillfreds och lugna ert sinne? — Ni måste resa. — Jag skall resa... när? — I dag. ändå ville uppskjuta min landsförvisning till i morgon. — Ni är oefterrättlig! Man vet aldrig om ni talar allvarsamt eller icke. — Gabriel, det behöfves verkligen att vara fästad vid er med så starka vänskapsband som dem hvilka knytas mellan personer i ögonblick af ytterlig fara. Vi ha tillsammans varit hotade både af indiska tigrar och indiska åklagare; derför är min tillgifvenhet för er af den art som består alla prof; annars skulle ... . Nå ja, jag lofvar er, vid min adelsmanna-ära att jag skall fara härifrån i morgon. — Nej, det går icke an att ni dröjer till i morgon... Om jag ännu en gång får se er