Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 1

sammans undgått hvarje skada. Naturligtvis fingo, då lifsmedlen voro så knappa för menniskorna, äfven aporna och deras kamrater nöja sig med en mer än vanligt låg diet. Denna omständighet i förening med den ytterst stränga vintern hade till följd en ökning i dödligheten bland dem. Så t. ex. dog en elefant, men hans kött blef icke uppätet. De två elefanterna och kamelen, som man åt, tillhörde Jardin dacclimatisation och hade under första tiden af belägringen flyttats från sitt vanliga hem i Bois de Boulogne till Jardin des plantes, der de antogos kunna lefva i säkerhet, ett antagande som sedan visade sig vara oriktigt. Fåglarne skreko och de öfriga djuren hukade gig ned så ofta granater kommo hvinande ofvanför deras hufvuden och kreverade i deras närhet; efter någon tid tycktes de dock ha hunnit vänja sig härvid. Lyckligtvis ligger den af dem bebodda delen af trädgården temligen långt bort från museet, mot hvilket elden syntes företrädesvis vara riktad. Portarne till Jardin des plantes höllos stängda, emedan priset på ved var så högt och tillgången så ringa, att folket icke kunde motstå frestelsån att äfven på olofligt sätt skaffa sig bränsle. Ännu i dag (den 20 februari) har man i Paris ett så mycket större behof af bränsle än af matvaror, att regeringen gifvit befallning om att alla transporter pr jernväg af öfriga lifsförnödenheter för närvarande skola inställas, till dess att ett tillräckligt förråd af kol hunnit blifva fördt till staden med bantågen.