Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 1

yttrade Hvå leende, i det bon förde sitt vackra pekfinger till papegojans niibb. — Åh, vetenskapen hinner jag tjena, fastän jag roar mig. Så har jag nu t. ex. upptäckt att man kan :färdas mellan Pondichery och Madras på tio timmar. — Med en god häst? — Nej, med en dålig häst... Det är just deri det storartade i uppfinningen ligger. Konversationen antog efterhand en glädtig, något frivol karakter; detta var i Klerbbs smak. Han erinrade sig att enkoståndet nu varat i sex månader, hvilken tidi de varma länderna är att anse för ett år. Han uppfattade också snart den rådande stämningen i huset; han såg att den djupa sorgen var för längesedan öfvervunnen, och att man kunde skämta till och med utan att stöta Mounoussamys bror, som sjelf, af åtskilliga tecken att döma, redan hunnit trösta sig fullkomligt. Hvad Eva beträffar, visade hon sig nu i en helt ny dager, som slog den förälskade Gabriel med häpnad. Hon lutade sig vårdslöst tillbaka i fåtöljen och frågade: — Huru långt har ni kommit med er Malabariska historia, herr Klerbbs? — Jo, nu har jag den ändtligen, min fru. — Ah, ni har då funnit den till sist? — Nej, jag har skrifvit den. — På hvilket språk?