Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 1

fordringar ganska högt uppskrufvade. Det talades om 8 milliarder i krigskostnadsersättning, afträdande af hela Elsass och Lothringen (inberäknad franska Lothringen), uppgifvande af en fransk koloni och en del af flottan samt slutligen triumfatoriskt intåg i Paris. Jules Favre skall nu ha med vältalighet och måtta framstält följderna af och omöjligheten att uppfylla dylika fordringar, och hr von Bismarck befanns villig att något gifva efter. Underhandlingarna blefvo nu förtroligare, nästan vänskapliga. Man kom först öfverens om Paris kapitulation och sedermera diskuterades fredsvilkoren i detalj. Jules Favre återvände härefter till Paris för att öfverlägga med sina medbröder i regeringen. Straxt derefter kapitulerade Paris och hr von Bismarck samtyckte villigt att åt den uthungrade staden öfverlåta all proviant som kunde undvaras. Vid fredsunderhandlingarne utgjorde den provisoriska beskaffenheten af Frankrikes regering det svåraste hindret. Bismarck vidhöll orubbligt att han icke ville sluta fred med annat än en regelbundet konstituerad och af stormakterna erkänd regering. Honom vore det likgiltigt om Frankrike valde sig en konung eller kejsare, eller om det ville förblifva republik. Vi lefva på bästa fot med förenta Staternas republik i Amerika och med Schweiz — skall han ha yttrat; hvarför skulle vi icke lika väl kunna lefva i vänskap med franska republiken? Det vore långt ifrån hans afsigt att blanda sig i Frankrikes inre förhållanden. Sedan härefter Favre lofvat verka för att en nationalförsamling skulle ofördröjligen blifva inkallad samt Bismarck förnyat sina försäkringar att han ville, så vidt möjligt, spara Frankrike alla förödmjukelser och, vid hvad som blefve oundvikligt, åtminstone rädda skenet, öfverlemnade han till Favre ett ultimatum, hvilket lärer innehållit följande hufvudvilkor: Frankrike afträder Elsass och Lothringen i deras helhet (således äfven franska Lothringen), jemte gränsfästningarne Belfort å ena sidan och Longwy å den andra, samt betalar 5 milliarder i krigsskatt. Dock lemnas Frankrike fritt att behålla franska Lothringen mot afstående af en koloni, hvarjemte Frankrike då skulle sälja tjugu af sina örlogsfartyg, efter af gode män åsatt värde, och för hvilka köpesumman skulle afräknas på krigsskatten. Vidare skall den öfverenskommelse vara träffad, att fulla beloppet af de under kriget utskrifna kontributionerna och reqvisitionerna skola afdragas från hela krigskontributionen, likaså de af enskilda frivilligt lemnade eller dem aftvungna leveranser, i utbyte mot hvilka lemnats interimsqvitton. Hvad jernvägarne i de landsdelar beträffa, hvilka komma att afträdas, såväl som all under kriget konfiskerad, jernvägsmateriel beträffar, skola bådadera värderas och äfvenledes, i egenskap af privategendom, gå i afräkning. All såsom byte tagen krigsmateriel tillfaller naturligtvis segraren. Deremot återtagas de af Frankrike tagna fartygen och deras laddningar i afräkning. Rörande intåget i Paris skall grefve Bismarck ha uppställt de blygsammaste anspråk och undvikit allt, som kunnat gå Frankrikes ära för nära; dock var det icke förenligt med den tyska armåns ådagalagda TTR Tr Vg ne ÅA Vooore V oi a FYN tr NT BK TNE RR at TN TREE