Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 2

ett oansenligt hus i Madräg de första månaderna af sin sorgetid och mottog icke besök af någon annan än sin svåger Talaiperi. Det yppiga lefnadssätt, som förut förts i Mounoussamys villa, hade upphört på samma gång han sjelt försvann. Inga storartade kalaser mera, inga gäster, ingen kärlek, ingen glidje. En dödstystnad herrskade 1 rummen... Eden hade förlorat sin Eva. Gabriel och Klerbbs skulle, tack vare Talaiperis artighet och välvilja, lätt ha kunnat frestas att tro sig vara husets herrar. Den hygglige indianen ville genom den mest vidsträckta gästfrihev komma dem att glömma de dagar och nätter af ångest, som de nyss genomlefvat, och på samma gång göra heder åt det mod de ådagalagt vid Lutchmi-flodens strand, då de utan tvekan skyndade till hans brors hjelp. Antalet af villans tjenstepersonal hade icke blifvit förminskadt; men denna personal utgjordes nu af helt andra iadivider än förut; endast några indianer af bepröfvad trohet hade fått stanna qvar. Engelska domestiker ersatte den mängd förrädiska och opålitliga hinduiska tjenare som afskedats. Den omsorg hvarmed betjentkåren blifvit rekryterad tycktes vittna om att Eva ännu mycket intresserade sig för denna landtliga boning, och Gabriel drog häraf den slutsatsen att hon skulle flytta tillbaka från det tråkiga Madras, så snart konvenansen det tilläte.