Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 1

sanningen för or: jag har varit nog oförståndig ait söka efter densamma. Jag har ströfvat omkring öfverallt i Karnatik, och uti pagodan i Vilneur, som man sagt mig innehålla ett mycket rikhaltigt historiskt bibliotek, har jag genomletat hvarenda vrå. Ingalunda treflig sysselsättning, skall jag säga! Pagodan i Vilnour är nemligen numera endast en ruin, hvarest ormar af alla slag ha sitt tillhåll Nej, nu söker jag bestämdt icke mera. CFör några dagar sedan föreslog mig ett sällskap af unga engelsmän att deltaga i en tigerjagt i närheten af Caveri-floden. Det finnes, berättade de helt nära Trankebar, en gammal förfallen fästning, som på sednare tider gjort sig känd för att vara bebodd af tigrar. Jag tackade dessa herrar tusen gånger för deras inbjudniag, men afslog densamma utan tvekan. Vi ha haft nog af tigrar; eller huru, min vän Gabriel? CÄnnu stannar jag så länge i Trankebar, att jag kan hinua få ett bref från er. Har ni nyss skrifvit till mig, så skrif icke mer. Vi skola snart träffas, och då samspråka vi mundtligen; det är bättre. — Er tillgifne Edvard Klerbos. Det svar Gabriel afgaf på denna skrifvelse innehöll en berättelse om nägra vid Tinnevelysjön timade tilldragelser, som ännu äro obgekanta äfven för läsaren. Se hir degs lydelse: