Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 1

och för att göra dem riktigt kert, skall jag icke besvära mig med att söka hvad jag vill finna. Olycklig den som söker! han finnor aldrig. Jag skall tvertom låta mig uppsökas af Malabarernas historia!... Och nu, adjö! Låt för all del bli att jaga tigrar. — Adjö, Klerbbs, sade Gabriel; kom snart igen och lofva att skrifva till mig. Vid din återkomst skall du kanske finna mig förlofvad. — Min käro vän, yttrade Klerbbs, i det han steg till häst, jag är nästan rädd för att den vackra enkan i all sköns tysthet låtit sig brännas på sin mans graf, enligt det indiska bruket, De båda männen tryckte ännu en gång hjertligt hvarandras händer, och Klerbbs red bort i galopp. . Gabriel började nu ett lif i ensamheten, byvarunder han fullkomligt saknade alla helsosamma förströelser. Hvarje dag beredde han sig på att få se föremålet för sin kärlek återkomma, och hvarje afton, då det djupa mörkret irträdt och de indiska mnätternas högtidliga harmonier började låta höra sig i det hemlighetsfulla fjerran, kände han huru hoppet, som vaknat vid åsynen af morgonrodnaden, och som han närt hela dagen, hastigt försvann. Den unge mannen insåg då att han omgafs af cn angenäm, men giftig atmosfer, och att han hade framför sig en framtid, för dystrad genom all denna ovisshet; men det