Dagens Nyheter – 24 februari 1871, sida 2

we — Mer, sade allmänna åklagaren, naturligtvis erbjöd sig då ett gynnsamt tillfälle för Gabriel och Klerbbs att mörda mnaboben, när denne icke längre hade några försvarare i sin närhet? — Åh! de kunde icke komma åt honom, svarade jagtbetjenterna. Mellan indianen och de båda europeerna befunno sig fyratio hungriga tigrar, färdiga att slita i stycken en hvar som nalkades dem. — Ha ni sett Goulab och Mirpour i dag? frågade brottmålsdomaren. — Vi ha i deras sällskap ströfvat omkring hela natten på stadens gator, och i morgse stodo vi bredvid dem på Regeringstorget. De försvunno på samma gång som bödeln aflägsnade sig. Vi trodde att vi skulle träffa dem i deras hem; men dit kommo de icke medan Vi voro qvar. — Det är klart som dagen, sade åklagaren, att dessa två indianer äro brottsliga; men de båda andras oskuld är derför ingalunda bevisad... Jag sade i går i mitt tal... Lord Cornwallis afbröt honom medelst en åtbörd och yttrade, sedan han gifvit order om jagtbetjenternas utförande: — Min bäste herr allmänna åklagare, ert nit är berömvärdt; men äfven den mest klarsynte kan någongång misstaga sig. Hör mig: jag har i dag på morgonen mottagit besök af Mounoussamys enka; jag har sett de båda fångarne; jag har talat med den gamle