Dagens Nyheter – 21 februari 1871, sida 1

oo Må vi då förbereda oss på att tala till vårt försvar, så att man blir öfvertygad om att man förifrat sig, sade Gabriel. Medan de sålunda samspråkade med hvarandra, inträdde allmänna åklagaren i deras fängelsebåla, åtföljd af en sekreterare. Embetsmannen satte sig, hvarefter han yttrade, vänd till de båda fångarne: — Klerbbs. ech Gabriel N....ni äro anklagade för att ha mördat engelske undersåten, hinduen Mounoussamy. Ha ni något att svara härpå? De två vännerna uppgåfvo ett rop af öfver: räskning, i det de uppsträckte sina händer. — Hvad ha ni att svara? upprepade allmänna åklagaren. ij i . — Allt och intet, sade Klerbbs. Det kommer an på hvilketdera vi välja. — Emot er tala åtskilliga ganska slående bevis, återtog embetsmannen. — 0, man kan både: skratta och gråta åt den rättvisa, som så låter föra sig bakom ljuset! utropade Gabriel. — Akta er, unge man! sade lagkarlen. Ni tar humör... Ni glömmer er!.., I sådant fall... . : — Ja, inföll lifligt Gabriel, då oskyldiga menniskor bli anklagade, råka de alltid i en mycket egendomlig, en mycket svår position; taga dö saken lugnt, såsom Klerbbs, säger mån: CAh, om dö vore verkligt oskyldiga, med hvilken harmfull ifver skulle de då icke